Romerska akvedukter spände över landsbygden i hela det romerska imperiet. Genom att bibehålla en stadig lutning från vattenkällan och kombinera detta med andra ingenjörliga lösningar kunde en akvedukt transportera färskt vatten till städer och samhällen många mil bort. Vattnet leddes genom rör inuti akveduktens konstruktion. Även om vissa rör byggdes av sten eller lera, fodrades andra med bly – ett material som skulle komma att orsaka betydande problem för dem som drack vattnet.
När silver bröts var en vanlig biprodukt blysulfid. Romarna lärde sig att smälta denna substans för att utvinna bly. För romarna måste bly ha verkat som ett utmärkt material: ugnarna behövde inte nå extrema temperaturer för att smälta det, och när metallen väl mjuknade var den lätt att bearbeta. Blyet kunde till och med formas till tunna plåtar som sedan rullades ihop till rörledningar.
Bly lakas lätt ut i vatten som står i kontakt med materialet under längre tid. Trots detta använde romarna blyrör i sifoner för att flytta vatten över dalar och för distributionen av vatten i städerna. Även om romarna visste att bly kunde orsaka hälsoproblem, hoppades de troligen att vattnet rörde sig tillräckligt snabbt genom blyrören för att inte hinna förorenas. De räknade möjligen också med att avlagringar av kalciumkarbonat från vattnet skulle belägga rören invändigt och bilda ett skyddande lager mellan vattnet och blyet.
Blyförgiftning kan uppstå vid hantering, förtäring eller till och med inandning av bly. Exponering för bly kan leda till utvecklingsstörningar hos barn, minnesproblem hos vuxna, muskelsvaghet, missfall och infertilitet. Romarna var medvetna om att bly orsakade hälsoskador, men använde ändå ämnet i kosmetika samt som preventivmedel och för aborter.
Om romarna drabbades av blyförgiftning behöver rören i akvedukterna inte nödvändigtvis ha varit orsaken. De utsattes nämligen också för bly via vinet de drack. Vid vinframställning kokades saften från druvor och andra frukter ner för att öka sockerhalten. Problemet med att koka i kopparkärl var att frukternas syra reagerade med kopparn och gav vinet en obehaglig smak – därför användes blykärl istället. Eftersom romarna drack flera bägare vin dagligen kan blykärlen som användes vid vinframställningen mycket väl ha bidragit mer till blyförgiftningen än själva rören i akvedukterna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online