Fumigering, alltså gaskemisk desinfektion med rök- eller gasmedel, är en nödvändig åtgärd i laboratoriemiljöer för att avlägsna biologiskt material som kan orsaka sjukdom. Valet av rökmedel och system beror på laboratoriets typ och verksamhet. Här går vi igenom de viktigaste faktorerna att tänka på vid fumigering av ett laboratorium.
Fumigeringsystemet måste samverka med byggnadens ventilationssystem, vilket normalt kräver att fastighetens ingenjör eller drifttekniker övervakar processen. Samtliga ventilationssystem ska stängas av helt under fumigeringens gång, eftersom luftflöden annars kan sprida gasen utanför det behandlade området.
Typen av rökmedel väljs utifrån toxicitetsnivåer och förmågan att eliminera de mikroorganismer eller skadedjur som ska bekämpas. Formaldehyd är exempelvis ett effektivt rökmedel, men kemikalien är giftig för människor. Därför bör alternativa medel, såsom väteperoxidånga eller perättiksyra, alltid övervägas närhelst det är möjligt.
Laboratoriet måste ha någon form av cirkulationsanordning, till exempel en fläkt, som är igång under hela processen. Cirkulationen ser till att gasen når alla delar av lokalen, även svåråtkomliga vrår. Dessutom ska alla dörrar till skåp och skjutdörrar hållas öppna så att rökmedlet tränger in överallt.
Under fumigeringen måste laboratoriet vara helt avstängt och tätat mot omgivande ytor. Att tejpa igen öppningar, till exempel dörrars springor, med kraftigt tejp förhindrar att gas läcker ut och säkerställer att koncentrationen blir tillräcklig för en fullgod desinfektion.
När fumigeringen är klar ska lokalen ventileras noggrant och gasnivåerna kontrolleras innan personal får återvända. Endast behörig personal med rätt skyddsutrustning ska hantera rökmedel, och alla gällande arbetsmiljö- och kemikalieregller måste följas genom hela processen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online