Konsumtion och återvinning har blivit centrala delar av dagens samhälle. På undersidan av de flesta plastflaskor och plastbehållare kan du se en bokstavsförkortning eller en triangulär symbol med en siffra inuti. År 1988 tog SPI (The Plastics Industry Trade Association) fram nummersystemet för så kallade resin-koder, som anger vilken typ av plast flaskan eller behållaren består av.
Systemet består av sju olika siffror som representerar de plaster som finns på marknaden. Observera att vissa plaster bedöms som hälsosammare och mer miljövänliga än andra.
Polyetentereftalat används för engångsflaskor av klar plast för läsk, juice och vatten. Plasten bedöms som relativt säker men bör endast användas en gång, eftersom dess porösa yta kan göra att bakterier bildas och ansamlas inne i flaskan.
Polyeten med hög densitet är en mjuk plast som används i mjölkkannor, juiceflaskor samt flaskor för diskmedel och hygienprodukter. Det finns två varianter: klara flaskor (mjölk och juice), som återvinns till nya behållare, och färgade flaskor (diskmedel och hygienartiklar), som återvinns till plastvirke. Plasten bedöms som säker och återvinns även till plastpåsar, kärl för källsortering och nya flaskor.
Polyvinylklorid används till genomskinliga livsmedelsförpackningar, rör och flaskor för matolja. Ftalater är tillsatser som gör PVC-materialet mer flexibelt – exempelvis i vinylgardiner och kablar. Enligt EcoVillageGreen.com kan ftalater störa hormonbalansen. De flesta livsmedelsförpackningar tillverkas dock utan ftalater, särskilt i USA. Vissa plastfolier innehåller visserligen PVC, men kombineras med andra tillsatser – adipater eller citrater – vilket gör dem säkra för livsmedel.
Polyeten med låg densitet är en lätt och flexibel plast som används i brödpåsar, bärkassar, viss livsmedelsfolie och kramflaskor. Den bedöms som säker att använda.
Denna plast används i behållare med bred hals, sugrör, medicinflaskor, ketchup- och sirapsflaskor samt grumliga (opaka) vattenflaskor. Plasten är säker.
Denna plast används för engångsbehållare och bedöms som skadlig vid upphettning. När behållaren värms upp kan giftiga kemikalier frigöras, enligt EcoVillageGreen.com.
Kategorin omfattar bland annat polykarbonater och BPA (bisfenol A). Denna plast bedöms inte som säker och bör undvikas.
Alla plaster passar inte för källsorteringen hemma. Många kommuner har idag riktlinjer för återvinning, där vissa områden erbjuder upphämtning hemma medan andra har återvinningsstationer. Generellt kan plast 1, 2 och 5 hanteras av återvinningsbolag, medan plast 3, 4, 6 och 7 inte alltid är lämpliga att återvinna. Plaster som inte kan återvinnas hamnar ofta på deponi.
Enligt SPI: "Återvunnen plast används för att tillverka nya produkter som virke för utomhusdäck, mattor, fleecejackor och t-shirts, och varje ton återvunna plastflaskor sparar cirka 3,8 fat olja."
Det är en myt att frysta plastflaskor släpper ut dioxiner i vattnet. Plastflaskor avsedda för konsumtion innehåller inte kemikalier som bildar dioxiner, och själva frysningen motverkar dessutom att skadliga ämnen frigörs.
Resin-koderna ger inte direkt vägledning om hur säkra produkterna är eller vad de bör användas till. Syftet med systemet är helt enkelt att informera om vilken typ av plast flaskor och behållare består av.
Att veta vad olika plaster består av och vilka typer som är säkra kan bidra till din hälsa och ditt välbefinnande.
När du värmer mat ska du alltid använda mikrovågsäkra behållare, eftersom dessa är tillverkade för att tåla höga temperaturer. Har maten plastinslagning runt sig ska du – om inget annat anges – ta bort plasten och lägga maten i en mikrovågsäker tallrik eller behållare innan den värms i mikrovågsugn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online