Humörstabiliserande läkemedel, som används för att behandla bipolär sjukdom och borderline-personlighetssyndrom, är bland de många farmaceutiska preparat som påträffats i dricksvattnet hos över 41 miljoner amerikanska hushåll. Det framgår av en granskningsrapport från Associated Press från 2008.
Enligt Dr. David Carpenter, chef för Institutet för hälsa och miljö vid New York State University, är situationen oroande: "Vi vet att vi utsätts för andra människors läkemedel via vårt dricksvatten, och det kan inte vara bra." Spårmängder av många olika läkemedel finns i praktiskt taget alla vattendrag i USA – och i resten av världen.
Humörstabiliserare ordineras vid vissa psykiatriska tillstånd. Personer med bipolär sjukdom eller borderline-personlighetssyndrom upplever intensiva känslotillstånd som svänger mellan ett maniskt, energifyllt läge och ett hopplöst, deprimerat läge.
Till humörstabiliserare räknas antiepileptika, litium, antidepressiva medel och antipsykotika. Antiepileptika (och/eller litium) används vanligtvis för att behandla den maniska fasen av sjukdomen, ofta tillsammans med antipsykotika vid behov, medan antidepressiva medel används mot den depressiva fasen. Behandlingen anpassas efter diagnosen och efter varje enskild patient. Alla dessa läkemedel har alltså påträffats i landets dricksvattenförsörjning.
Läkemedlen som hittats i vattenförsörjningen förekommer i mycket små koncentrationer – men kan även dessa låga nivåer vara farliga för människor och miljö? Spårmängder av hormoner, antibiotika, humörstabiliserare, smärtstillande medel, blodförtunnande medel och hjärtmediciner finns inte bara i dricksvatten, utan även i ytvatten (bäckar, sjöar och floder), i grundvatten på landsbygden och i djupa akviferer.
Tyvärr eliminerar varken rening av avloppsvatten eller den ordinarie dricksvattenbehandlingen läkemedelsrester. För närvarande har den federala regeringen i USA varken satt några säkerhetsgränser för läkemedel i vattnet eller krävt någon testning av problemet.
Läkemedlen tar sig till vattenförsörjningen inte bara genom mänsklig användning, utan också genom djurhållning och veterinärmedicin. När människor tar mediciner metaboliserar kroppen en del av dosen, medan resten utsöndras via urin och avföring. Andra spolar helt enkelt ner sina gamla läkemedel i toaletten.
Köttproducenter behandlar dessutom boskap med läkemedel, särskilt antibiotika och steroider. Veterinärer behandlar numera sällskapsdjur för olika sjukdomar – inklusive cancer, diabetes och artros – med samma typer av läkemedel som används för människor. En del av dessa preparat läcker därmed ständigt ut i vattenförsörjningen, antingen via djurens exkrementer eller genom felaktig hantering av oanvända läkemedel.
Toxikologiska studier av vatten har traditionellt fokuserat på höga koncentrationer av potentiellt farliga kemikalier och föroreningar – inte på kroniska, låga koncentrationer av läkemedel. Forskarna vet helt enkelt för lite om riskerna med att konsumera små men konstanta mängder läkemedel under årtionden.
Läkemedel är dock utformade för att verka på människokroppen och påverkar våra celler, även i de spårmängder som finns i vattenförsörjningen. Även vilda djur, särskilt fisk, daggmaskar och zooplankton, visar reaktioner på läkemedlen. Den amerikanska miljömyndigheten EPA analyserar för närvarande hundratals läkemedel som potentiella kandidater för reglering enligt Safe Drinking Water Act, men har ännu inte fattat något beslut.
George Washington School of Public Health har presenterat flera rekommendationer för att minska problemet:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online