Asfalt används för att belägga vägar, parkeringsplatser och tak. Materialet består till största delen av sand, grus eller sten som binds samman med ett bindemedel tillverkat av råolja.
Det finns två huvudtyper av asfalt: direktdestillerad asfalt, som används för beläggning av vägar, landningsbanor och parkeringsplatser, samt oxiderad eller luftblåst asfalt, som främst används för takläggning och isolering av rörledningar. Asfaltverk är anläggningar där asfalten blandas och framställs. Enligt EPA, USA:s miljöskyddsmyndighet, producerar asfaltblandningsanläggningar cirka 300 000 ton blandasfalt varje år.
I ett batchblandningsverk torkas sanden eller gruset först, varefter det förs över till en blandare. I blandaren blandas stenmaterialet med flytande asfalt. Denna metod ger en noggrant kontrollerad blandning och är vanlig när hög kvalitet och flexibilitet krävs, exempelvis vid mindre produktionsserier.
I ett trommelblandningsverk sprutas den flytande asfalten direkt in i rotertorken tillsammans med stenmaterialet. Roteraren värmer därefter upp hela blandningen. Högre utsläpp av organiska ämnen förväntas från denna typ av verk, eftersom den flytande asfalten utsätts för högre temperaturer och öppen låga under processen.
Asfalt är en blandning som innehåller tusentals olika kemikalier, bland annat flyktiga organiska föreningar, kolmonoxid, svavel, kväveoxider och polycykliska aromatiska kolväten. Dessa ångor släpps ut i luften från asfaltverken och kan sedan andas in ner i lungorna. På grund av detta har många län i USA infört regleringar för asfaltverk för att skydda både människors hälsa och miljön.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online