Klorblekmedel används flitigt både i hushåll och inom industrin. Hushållens spillvatten går normalt genom ett reningsverk innan det släpps ut, vilket hindrar den mest giftiga komponenten – klor – från att nå vattendragen. Problemet uppstår när många använder blekmedel för utomhusskötsel, exempelvis städning av altaner och fasader. Där rinner vätskan ner i dagvattenbrunnar som leder direkt ut i lokala sjöar och vattendrag helt utan filtrering.
Även pappersindustrin bidrar till problemet. Pappersbruk använder klorblekmedel för att bryta ner cellmembranen i träfibrerna under papperstillverkningen och för att bleka massan vitt, varefter resterna ofta leds ut i närliggande vattendrag. Effekterna på vattenlevande liv är allvarliga och kan delas in i tre huvudområden.
Blekmedel är starkt basiskt, med ett pH-värde på cirka 12. Normalt sötvatten har ett neutralt pH mellan 6 och 8. Fiskar är extremt känsliga för förändringar i pH-nivån, vilket innebär att den kraftiga höjning som uppstår när ett så basiskt ämne tillsätts vattnet snabbt kan nå ohållbara nivåer.
Enligt vattenexperterna på Lenntech kan höga pH-värder spricka upp fiskarnas hud, och vid nivåer över 9,6 riskerar fisken att dö. Högt pH försvårar även fiskens förmåga att avlägsna metabola avfallsprodukter och orsakar skador på gälar och ögon. Dessutom stör det utvecklingen hos ungfisk och skadar vattenväxter, vilket rubrikar hela ekosystemet.
Klorblekmedel är i sig självt starkt frätande och giftigt för fisk. Ämnet reagerar med cellmembran och proteiner och bryter ner dem. Eftersom fiskar "andas" vatten genom sina gälar tränger blekmedlet in i kroppen och angriper både insidan och utsidan av djuret.
Blekmedlet löser dessutom upp det skyddande slemlager som täcker de flesta fiskars kroppar. Detta lager är avgörande eftersom det skyddar fisken mot sjukdomar och parasiter. Kombinationen av alla dessa interna och externa skador leder till slut till att fisken dör. Säkerhetsdatabladen från tillverkare som Corcraft och Sentry Industries innehåller tydliga varningar mot att släppa produkten i ytvatten på grund av dess toxicitet för vattenlevande organismer.
När klorblekmedel bryts ner i vatten bildas så kallade organokloriner. En av de mest giftiga föreningarna i denna grupp är dioxin. Dessa kemikalier är skadliga för allt levande, inklusive vattenlevande organismer.
Fiskar tar upp föreningarna via vattnet och blir kontaminerade, vilket i sin tur sprider gifterna vidare till alla djur som äter dem – inklusive människor. Organokloriner har kopplats till cancer och utvecklingsstörningar samt till problem med nervsystemet, immunförsvaret och fortplantningen.
Du kan bidra till att skydda vattendragen genom att undvika blekmedel utomhus helt, använda miljömärkta alternativ som syrebaserade blekmedel (natriumperkarbonat) och se till att allt spillvatten med blekmedel leds till avloppet i stället för till dagvattenbrunnar. Små förändringar i vardagen gör stor skillnad för livet i våra sjöar och älvar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online