Rost i vattnet orsakas av höga halter av järn. Hur problemet ska behandlas varierar dock beroende på järnets typ och ursprung, samt vilka resurser och hur mycket tid du har till ditt förfogande.
Rost bildas när järn reagerar med vatten och skapar järnoxid, allmänt känt som just rost. Järn utgör cirka 5 procent av jordens skorpa och tar sig in i vattenkretsloppet genom att sippra ner i akviferer, det vill säga grundvattentäkter. När järnmängden överstiger 0,3 mg/l får vattnet en rödaktig färg.
En annan, mindre vanlig, källa till järn är korroderade rör som med tiden släpper ifrån sig järnpartiklar till vattensystemet.
Två typer av järn förekommer i vatten: lösligt tvåvärt järn (ferro) eller olösligt trevärt järn (ferri). Det förra ger vattnet röd färg först efter exponering för luft – vattnet är från början klart – medan det senare ger vattnet en omedelbar röd ton.
Fem olika behandlingsmetoder finns tillgängliga, och valet beror på järnets halt och typ.
Denna metod används vid låga järnhalter och kräver att du har tillgång till källan, exempelvis brunnen. Fosfatföreningar injiceras i vattnet mellan brunnen och trycktanken. Behandlingen säkerställer att järnet förblir löst och är dessutom kostnadseffektiv.
Nackdelarna är att föreningarna kan bli instabila vid höga temperaturer samt att de bidrar till höga näringshalter i ytvatten, vilket är skadligt för miljön.
Denna metod kan användas vid medelhög järnhalt på 1 till 5 mg/l och fungerar genom att byta ut järnet mot natrium. Det är samma typ av anläggning som används för att avhärda vatten, vilket innebär att den kan fungera som dubbelbehandling vid behov.
Det är viktigt att kontrollera tillverkarens rekommendationer, eftersom inte alla vattenavhärdare tar bort järn. Överskrids den rekommenderade järnkoncentrationen riskerar anläggningen att täppa igen. Observera också att behandlingen höjer natriumhalten i vattnet och därför inte rekommenderas för personer med högt blodtryck.
Denna behandling fungerar för lösta järnhalter upp till 15 mg/l. Filtrens kapacitet varierar beroende på mängden löst syre i vattnet, så detta bör testas först. Filtren använder normalt mangangränsand som absorberar järnet ur vattnet.
Denna metod används vid höga halter av löst järn och fungerar genom att oxidera järnet till fast form genom blandning med luft. Metoden rekommenderas inte för vatten som innehåller organiska järnkomplex.
Denna behandling används endast vid höga järnhalter. Klor (eller ett annat oxiderande medel) används för att oxidera järnet till fast form, som därefter avlägsnas med ett sandfilter.
Metoden rekommenderas särskilt när järnbakterier finns i vattnet. En nackdel är dock att behandlingen ger vattnet en tydlig smak av klor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online