
Akut strålexponering (som leder till akut strålsyndrom) innebär att hela kroppen utsätts för en hög dos strålning under en kort tidsperiod. Akut strålsjuka kan vara dödlig, men vid exponering under 5 Gy (500 rem) kan medicinsk behandling ofta rädda en persons liv. Symtomen varierar från mag-tarmbesvär som illamående, kräkningar och diarré till kramper och allvarliga infektioner.
Många överlevande från atombomberna över Hiroshima och Nagasaki 1945 visade tecken på akut strålsyndrom – det var då denna sjukdom först upptäcktes. Under det kalla kriget, när USA och Sovjetunionen genomförde sina första kärnvapenprov, ledde olyckor med strålexponering till akut strålsjuka och ibland dödsfall. Ett känt exempel är de japanska fiskarna på båten "Lucky Dragon" 1954, som utsattes för nedfallet från det första vätebombstestet. Samtliga besättningsmedlemmar insjuknade och en man avled så småningom.
Vid explosionen i Tjernobyls kärnkraftverk 1986 utsattes kärnkraftsarbetare och den personal som omedelbart ryckte ut för att hantera katastrofen för akuta stråldoser. Däremot är strålmängderna vid vanliga medicinska behandlingar eller undersökningar aldrig tillräckligt höga för att orsaka akut strålsjuka.
Den mottagna dosen avgör prognosen:
Den tid det tar för en person att antingen återhämta sig eller avlida efter en hög helkroppsdos beror på exponeringsmängden och kan variera från några timmar upp till flera månader.
Akut strålsjuka utvecklas i fyra distinkta stadier:
Medan hjärtat är relativt motståndskraftigt mot strålning har höga doser förödande effekter på andra delar av kroppen. Strålningen dödar stamceller och vita blodkroppar samt skadar benmärgen, vilket gör att immunförsvaret försvagas och infektioner blir en stor fara. En extrem exponering kan också förstöra slemhinnan i magsäcken, vilket inte bara ger mag-tarmproblem utan även kan leda till sepsis (blodförgiftning).
Strålning skadar dessutom centrala nervsystemet, vilket kan resultera i kärlskador, hjärnödem (svullnad i hjärnan) och död av nervceller i hjärnan.
Behandlingen anpassas efter symtomen och kan omfatta lugnande medel mot kramper, läkemedel mot illamående, kräkningar och diarré samt intravenös vätska och elektrolyter för att bibehålla kroppens saltbalans. Eftersom immunförsvaret ofta försvagas av strålexponeringen används antibiotika för att förebygga och bekämpa infektioner. I svåra fall kan läkare försöka med benmärgstransplantation och upprepade blodtransfusioner för att återuppbygga kroppens blodbildande system.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online