Betastrålning är en lätt partikelstrålning med kort räckvidd som upptäcktes av Henri Becquerel i början av 1900-talet. Strålningen består av snabba partiklar som sänds ut vid radioaktivt sönderfall och har förmåga att tränga djupt in i huden. I många år har denna typ av strålning använts flitigt inom medicinen och andra industrier, men exponering kan också medföra allvarliga hälsorisker.
Cancer är ett av de främsta hälsotillstånden som kan orsakas av strålning. Detta inträffar när för mycket strålning har trängt djupt in i hudens lager. Betastrålning kan störa kroppens naturliga processer och orsaka omfattande skador på vävnaderna. Den kan även påverka kroppens förmåga att reparera och ersätta skadad vävnad. Som en följd av detta kan onormal celltillväxt, det vill säga cancer, uppstå.
En av de mest skadliga effekterna av betastrålning är cellmutationer, det vill säga kraftiga förändringar i DNA. Foster vars mödrar utsatts för betastrålning löper större risk att drabbas av cellmutationer. Detta sker vanligtvis när strålningen redan har skadat den vävnad som ansvarar för cellreparation i kroppen.
Det finns två typer av cellmutationer: genetiska och teratogena. Genetisk mutation uppstår när den blivande modern utsätts för strålning och vidarebefordrar effekterna av exponeringen till det ofödda fostret. Teratogen mutation uppstår när fostret utsätts för strålning under tiden i livmodern. Denna typ av exponering kan ske i samband med moderns medicinska undersökningar, till exempel vid röntgen. Om den blivande modern arbetar på ett kärnkraftverk eller i en miljö där radioaktiva eller röntgenstrålande ämnen används, kan exponeringen i vissa fall inte påverka modern negativt, men ändå medföra en ogynnsam utveckling för fostret.
Strålsjuka och brännskador är effekter av betastrålning som vanligtvis uppstår när en person utsätts för strålning under långa perioder och i stora mängder. Strålsjukan, som även kallas strålförgiftning, kan leda till för tidigt åldrande hos den drabbade. Exponering på mycket höga nivåer kan även vara dödlig.
Exponering för för stora mängder strålning kan orsaka kraftigt håravfall, extrem svaghet, illamående och nedsatt organfunktion. Dessa symtom kan vara tecken på brännskador eller sjukdom orsakad av strålningen. Håravfall kan även bero på att den vävnad som ansvarar för hårväxt har förstörts.
Läkare har använt betastrålning för att behandla ben- och ögoncancer. Den kan även användas för att mäta tjockleken på papper och andra material. Trots sina fördelar kan betastrålning dock orsaka hälsoproblem hos dem som utsätts för den under långa perioder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online