En kolmatare fungerar som en automatisk kolbrännare som matar in kolet i elden med en förinställd hastighet. Det innebär att anläggningen kräver betydligt mindre övervakning än traditionella ved- eller koleldade system. En kolmatare kan dessutom arbeta kontinuerligt, så länge kolförsörjningen hålls uppe och den bildade askan regelbundet avlägsnas.
Kolmatare används i en rad olika sammanhang. I hemmet driver de bland annat spisar, ugnar och pannor, medan de inom industrin används i storskaliga anläggningar som kraftverk.
En typisk kolmatare består av flera samverkande delar:
Kolmatare delas in i fyra klasser beroende på hur mycket kolet de förbränner per timme:
Kolstorleken bör ligga mellan cirka 1,9 och 3,2 centimeter (motsvarande 3/4 till 1 1/4 tum). Vid användning av stenkol (bituminöst kol) bör den optimala asksmältningstemperaturen ligga mellan 2 200 och 2 600 grader Fahrenheit, vilket motsvarar ungefär 1 200–1 430 grader Celsius.
Kolet behandlas ofta med olja för att begränsa dammbildningen vid hanteringen. Dock kan för mycket olja göra kolet fuktigt, vilket försämrar förbränningen och minskar verkningsgraden.
Mataren, som är placerad längst fram på pannan, för kolet mot baksidan av eldkammaren. En ventilationsfläkt under gallerkonstruktionen släpper in förbränningsluft i kammaren. Detta gör att en del av kolet hinner börja brinna redan under transporten – en process som kallas suspensionsförbränning.
När det roterande golvet når fram till pannans framsida faller den förbrända askan av och samlas upp i uppsamlingstratten. Därefter upprepas cykeln automatiskt, vilket möjliggör en jämn och kontinuerlig värmeleverans.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online