Passiv rökning utgör en verklig hälsorisk för icke-rökare. Röken som rökare andas ut, liksom röken från en tänd cigarett, innehåller cancerframkallande ämnen som kan skada personer i närheten – även om de själva aldrig tar ett bloss. Enligt American Cancer Society konstaterade den amerikanska generalkirurgens rapport från 2006 att ingen nivå av exponering för passiv rökning är säker. Av denna och andra forskningsmässiga anledningar förbjuder därför många arbetsplatser rökning inomhus. Här följer några beprövade rutiner som skyddar kollegor som inte röker – både mot lukten och mot de hälsorisker som passiv rökning medför.
Arbetsplatser som har rökutrymmen inomhus måste se till att ventilationssystemet fungerar optimalt, så att så lite passiv rök som möjligt sprids till övriga delar av byggnaden. Detta är dock inte särskilt effektivt för att helt bli av med lukten och resterna från rökningen, men det minskar åtminstone något av riskerna med passiv rökning. Den mest effektiva lösningen är alltid att flytta rökandet helt utomhus.
Många företag utser särskilda utomhusområden där anställda får röka under raster eller lunchpauser. American Cancer Society rekommenderar att dessa zoner placeras minst sex meter (cirka 20 fot) från byggnadens ingångar, eftersom detta kan bidra till rökfria arbetsplatser i framtiden. Resonemanget är enkelt: områdena är obekväma att nå under en kort paus, saknar ofta skugga, sittplatser och skydd mot regn. Många rökare bedömer då att det helt enkelt inte är värt besväret att röka under arbetstid.
Inom vissa branscher går reglerna ännu längre. Statliga myndigheter och vårdrelaterade verksamheter tillåter ofta inte alls att anställda röker någonstans på arbetsområdet. Sådana åtgärder skyddar icke-rökarna mot hälsoriskerna – och som en positiv bieffekt blir det färre sjukfrånvaro till följd av rökrelaterade hälsoproblem, vilket gynnar både medarbetarna och verksamheten.
Utomhusrykkzoner måste ha ett fungerande system för att hantera aska, cigarettfimpar och annat avfall som tändstickor. Detta förhindrar att papperskorgar eller andra behållare fattar eld och att skräp sprids i omgivningen. Arbetsgivaren bör utse en ansvarig person som ser till att området hålls rent och i ordning.
Det är också klokt att införa tydliga regler som klargör att rökzonen inte är en rättighet utan en förmån. Upprätthålls inte ordningen kan förmånen dras tillbaka – ett enkelt men effektivt sätt att uppmuntra alla till gemensamt ansvar.
De flesta företag begränsar eller förbjuder rökning i tjänstebilar. Rökning i fordonet ger en obehaglig lukt som är svår att bli av med, gör att anställda doftar tobak efter körningar och minskar med tiden fordonets andrahandsvärde. Ett tydligt rökförbud i företagets bilar är därför bra för både arbetsmiljön och ekonomin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online