Solkräm är utformad för att skydda vår hud från solens skadliga UV-strålar. Men få är medvetna om att denna vardagsprodukt faktiskt kan medföra vissa risker. Riskerna spänner allt från milda hudirritationer till potentiellt cancerframkallande reaktioner – även om många av dessa påståenden ännu saknar entydig vetenskaplig bevisning och fortfarande undersöks av forskare världen över.
De första solkrämemna utvecklades i början av 1970-talet med den aktiva ingrediensen para-aminobensoesyra, mer känd som PABA. Liksom alla aktiva ingredienser i solskyddsprodukter fungerade PABA genom att absorbera och omdirigera solens strålar. Idag vet vi att ämnet orsakar hudirritationer och genetiska mutationer i hudceller, eftersom det reflekterade UV-ljuset mot cellerna istället för bort från dem. Kemikalien är numera förbjuden i USA och många andra västerländska länder.
Detta är ett tydligt exempel på hur synen på solkräm och dess regelverk har förändrats i takt med ny vetenskaplig kunskap – och en påminnelse om att dagens produkter också kan komma att omvärderas i framtiden.
Allergier mot solkräm är relativt vanliga och kan förvärras av doftämnen, konserveringsmedel eller de aktiva ingredienserna i produkten. Reaktionerna brukar delas in i två kategorier:
Den vanligaste reaktionen är ett lokalt utslag som oftast läker när man slutar använda produkten och samtidigt behandlar huden med en lugnande salva eller kräm. Numera finns det gott om hypoallergena alternativ på marknaden som helt saknar de ämnen som vanligtvis orsakar besvären.
Solljus består av två huvudspektra: UVA och UVB. Problemet är att de flesta traditionella solkrämer enbart blockerar de UVB-strålar som orsakar solbränna. UVA-strålarna tränger dock betydligt djupare ner i huden och kan orsaka allvarliga långtidsskador.
Ny forskning visar att antalet hudcancerfall är högre än någonsin, trots ökad allmän medvetenhet om solskydd. Statistiken antyder att personer som använder solkräm med enbart UVB-skydd utsätter sig för långvarig UVA-exponering utan att veta om det. Välj därför alltid en bredspektrum-solkräm som skyddar mot både UVA- och UVB-strålar.
Nya rön tyder på att aktiva ingredienser som zinkoxid i nanopartikelform kan utgöra en potentiell hälsorisk. Zinkoxid syns vanligtvis på huden som vita fläckar, men för att skapa mer transparenta produkter innehåller många moderna solkrämer nanopartiklar som är hela en miljon gånger mindre än ett sandkorn.
Oron går ut på att dessa extremt små partiklar skulle kunna tränga in i hudcellerna och orsaka genetiska mutationer. Frågan är dock fortfarande omdiskuterad. En granskning publicerad i början av 2009 av den australiska läkemedelsmyndigheten Therapeutic Goods Administration drog slutsatsen att partiklarna stannar på hudens yta och inte utgör någon hälsorisk. Ytterligare forskning behövs dock för att ge ett definitivt svar.
Kroppen producerar D-vitamin genom solexponering – ett näringsämne som är avgörande för att bygga och bibehålla starka skelett. De flesta nationella hälsomyndigheter rekommenderar därför en viss mängd oskyddad solexponering för att kroppen ska kunna bilda vitaminet.
Forskare har dock upptäckt att allt fler människor lider av just D-vitaminbrist. Endokrinologen professor Peter Ebeling, tidigare ordförande för Osteoporosis Australia, har påvisat ett samband mellan osteoporospatienter som drabbats av benbrott och brist på D-vitamin i kroppen. Balansgången mellan solskydd och tillräcklig D-vitaminbildning är alltså viktig att ta på allvar.
Solkräm är fortfarande ett viktigt verktyg för att förebygga hudskador och hudcancer, men valet av produkt spelar stor roll. Följ dessa råd:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online