Lotusblomman (Nelumbo nucifera) har en 5000-årig historia inom ayurvedisk medicin och hinduism. Den växer i stillastående vatten med rötter fästa i botten – en symbol på andlig upphöjning från jordiska tillstånd. Men bortom symboliken innehåller blomman näringsämnen som linolsyra, protein, fosfor, järn samt vitaminer B och C.
I hinduism och buddhism representerar lotus evighet, renhet och gudomlighet. Gudar avbildas ofta sittande på lotusblommor. I Kama Sutra benämns den mest skickliga kvinnan som "Padmini" – lotuskvinnan – vilket knyter blomman till skönhet, sensualitet och sexualitet.
Ayurvediska spa erbjuder lotusansiktsbehandlingar tack vare blommans lugnande och kylande egenskaper. Enligt traditionell kunskap förbättrar lotus hudens struktur och tillstånd. Det bör dock noteras att vetenskapliga studier som bekräftar dessa specifika hälsopåståenden saknas.
Te bryggt på lotusblommor används traditionellt för:
En studie publicerad 2009 i Experimental and Molecular Medicine visade att en olja extraherad från lotuskronblad och stamens innehåller palmitinsyrametylester – en förening som stimulerar melanogenes (bildandet av melanin). Detta antyder potential för att motverka grått hår och stimulera kroppens egen melaninproduktion.
Lotusblomman erbjuder en fascinerande kombination av andlig symbolik, traditionell medicinsk användning och intressanta preliminära vetenskapliga fynd. Även om fler studier behövs för att bekräfta hälsoeffekterna, fortsätter denna akvatiska perenn att vara en värdefull resurs inom ayurveda.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online