Mangan (Mn) är ett spårmineral nödvändigt för: blodkoagulation, könshormonproduktion, bindvävs- och benbildning. Behövs i mikrogram–milligramområdet. Säkert vid läga doser, men >11 mg/dag ger allvarlig neurotoxicitet. Endast under läkaruppsikt.
Neurologiska biverkningar (manganism)
Liknar Parkinsons sjukdom (extrapyramidalt syndrom):
- Muskeltremor (vilo/aktions)
- Styvhet/rigiditet
- Balans-/samordningsförlust
- Bradykinesi (svårt att initiera/avsluta rörelser)
Mindre vanliga: trötthet, böjd hållning, talsvårigheter, sväljsvårigheter, sexuell dysfunktion. Barn: negativ påverkan på hjärnfunktion och beteende vid höga nivåer (Linus Pauling Institute).
Allergisk reaktion
Sällsynt men allvarlig: klåda, utslag/nässelfeber. Anafylaxi: ansiktssvullnad (läppar/tunga/hals), andningssvårigheter, viskande andning, hosta. Ring 112.
Läkemedelsinteraktioner
- Antacida, laxativa, antibiotika, blodtryckssänkare (reserpin): Hämmar manganabsorption (UMMC).
- Antipsykotika: Förstärker manganbiverkningar (neurologiska).
Särskilt sårbara grupper
- Kronisk leversjukdom (cirros): Mangan clearance sänkt → toxicitet vid lägre doser (<11 mg/dag).
- Järnbrist/anemi: Ökad manganupptag från mat → lägre tröskel för biverkningar.
Rekommendationer
- Undvik kosttillskott med mangan om inte läkare ordinerat.
- Kontrollera blodmangan vid misstänkt överdos/neurotoxicitet.
- Multivitaminer innehåller ofta mangan – räkna totalintag.
- Kost (nötter, fullkorn, te, bönor) ger ofta tillräckligt mangan.