
Ritalin (verksam substans metylfenidat) introducerades 1957 av Ciba Pharmaceutical Company för kronisk trötthet, depression och narkolepsi. Från 1970-talet används det främst vid ADHD hos barn. Enligt US Congress ökade användningen i USA 500 % under 1990-talet, motsvarande 85 % av global konsumtion.
Effekterna är dosberoende och liknar amfetamin och kokain. Vid terapeutisk dos (max 60 mg/dag) ger Ritalin ökad vakenhet, mild upprymdhet och excitation – nyttigt vid ADHD. Överdoser eller känslighet kan ge allvarliga symptom.
Svimmelhet, yrsel, huvudvärk, illamående, kräkningar och aptitlöshet är vanliga. Ritalin undertrycker hungerkänslan, vilket snabbt kan leda till viktminskning.
Nervositet, agitation, ångest, irritabilitet, depression, förvirring, rastlöshet och ibland irrationella aggressions- eller paranoiautbrott.
Som stimulans förhindrar Ritalin trötthet. Även låga doser kan störa sömncykler genom att påverka hjärnvågor, vilket leder till sömnlöshet.
Snabb hjärtfrekvens, onormal hjärtklappning och förhöjt blodtryck. Dessa förvärras av medfödda hjärtfel och kan i sällsynta fall leda till plötslig hjärtdöd.
Ritalin klassificeras som Schedule II-kontrollerat ämne (hög beroendepotential). Kortvarigt bruk vid låga doser har orsakat missbruk, begär och abstinenssymptom. Det är ett vanligt missbrukat gängläkemedel bland både barn och vuxna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online