Warfarin och vitamin K
Warfarin (upptäckt 1942) hämmar vitamin K-beroende koagulationsfaktorer (II, VII, IX, X) → önskad antikoagulation vid förmaksflimmer, stroke, hjärtinfarkt, klaffbyte.
Vitamin K (fytonadion, K1) som motgift
- Vid överantikoagulation (hög INR) eller blödning: fytonadion peroralt eller IV tills INR normaliserats.
- Kan ges tillsammans med fryst plasma (FFP) för snabbare effekt.
- Warfarin verkar längre än K-vitamin → upprepade doser krävs vid pågående blödning/överdos.
- Första åtgård: SÄTT UPP WARFARIN + andra läkemedel som förstärker effekt.
- Blödningsrisk är faktiskt låg även vid förlängd koagulationstid – men övervakning är kritisk.
Superwarfariner (råttgift)
- Brodifacoum, indanedion – extremt potentiella, långvariga (veckor–månader efter EN dos).
- Behandling: fytonadion i HÖGA doser, LÅNGT (månader), nära INR-övervakning, eventuellt FFP.
- Kräver specialiserad toxikologisk hantering.
Övervakning – Protrombintid (PT) / INR
- PT/INR används för att övervaka BÅDE warfarinbehandling OCH motgiftseffekt.
- Inga mat/vätskebegränsningar före provtagning.
- INR speglar förhållande patient-PT / referens-PT (standardiserat).
Kliniska pärlor
- Vitamin K är motgiften – men warfarin vinner på varaktighet.
- Upprepade K-doser nödvändiga.
- Superwarfariner kräver veckor–månaders K-behandling.
- Alltid stoppa warfarin först vid överdos/blödning.