Oidipusskedet är egentligen inte ett officiellt stadium i Sigmund Freurs förklaring av den psykologiska utvecklingen, utan snarare en komplex uppsättning beteenden som visar sig under denna period. Freud ansåg att den sexuella driften var en dominerande kraft i ett barns psykologiska utveckling. Hans teori omfattar fem stadier – det orala, det anala, det falliska, latensstadiet och det genitala stadiet. Stadierna börjar vid födseln och pågår fram till puberteten. Oidipuskomplexet ingår i de orala, falliska och latenta stadierna, och enligt Freud leder dess lösning till god psykisk hälsa.
Oidipuskomplexet handlar om hur ett barn utvecklar sin sexuella identitet. Detaljerna var mycket kontroversiella när Freud introducerade idén i Tre uppsatser om sexualiteten år 1905. Konceptet har sitt ursprung i Sofokles tragedi om Oidipus, där huvudpersonen ovetande dödar sin far och gifter sig med sin mor. Grunden i Freuds teori är att barn hyser en undermedveten sexuell längtan efter föräldern av motsatt kön. Enligt Freud markerar detta början på barnets könsidentitet.
Oidipuskomplexet tar sin början under det orala stadiet, när både pojken och flickan utvecklar en sexuell längtan efter modern. Flickan riktar dock successivt om sitt sexuella intresse mot fadern. Kastreringsteorin träder in under det falliska stadiet: pojken slutar identifiera sig med modern på grund av kastreringsångest, medan flickan uppfattar sig själv som redan "kastrerad" och därmed inte kan föra sina sexuella känslor vidare mot fadern på samma sätt. Resultatet blir att sonen identifierar sig med fadern och dottern med modern. Under latensstadiet undertrycks sedan de sexuella drifterna helt.
Oidipuskomplexet börjar när barnet är omkring ett år gammalt och avslutas i latensstadiet vid ungefär sex års ålder. Det dominerar därmed barnets allra tidigaste år och utgör en betydande del av barnets totala utveckling. Även om många moderna psykologer inte helt ansluter sig till Oidipuskomplexet, är forskare och teoretiker överens om att den tidiga barndomens utveckling spelar en avgörande roll för barnets senare psykiska hälsa. Undertryckningen som ingår i latensstadiet kan också bidra till att maskera övergrepp och trauman som inträffar under de tidiga åren. Det är därför som vissa vuxna inte uppvisar psykologiska effekter av övergrepp i tidig barndom förrän långt senare i livet.
Effekterna av undertryckta övergrepp är dock inte de enda problem som kan uppstå ur ett olöst Oidipuskomplex. Om ett barn inte fullbordar utvecklingsprocessen kan olika psykiska störningar utvecklas. Exempel på sådana tillstånd är tvångssyndrom (OCD), anknytningsproblem, identitetsstörningar, neurotiska fobier samt panikångest.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online