Somatiska markörer är kroppsliga reaktioner som aktiveras av emotionella stimuli. Ordet "somatisk" kommer från grekiskans soma, som betyder "kropp". När en person upplever en viss känsla fungerar den somatiska markören som en signal som hjälper hjärnan att välja det biologiskt mest fördelaktiga alternativet i situationen.
Den världsberömde neurovetenskapsmannen Antonio Damasio blev känd för sin så kallade somatiska markörhypotes, som visar att känslor och rationellt beslutsfattande är oskiljaktigt förknippade med varandra.
I sin hypotes studerade Damasio personer med skador på de delar av hjärnan som hanterar känslor – framför allt sambandet mellan det limbiska systemet och prefrontala cortex. Det limbiska systemet är känslornas källa, medan prefrontala cortex tolkar återkopplingen från de somatiska markörerna. Trots att personerna med dessa skador presterade bra på tester av intelligens och språk gjorde de upprepade felbedömningar och uppvisade olämpligt beteende i sociala situationer.
Enligt Damasio visade detta att ett skadat känslosystem inte kan använda sig av somatiska markörer – vilket bekräftade hans teori om att rationellt tänkande och känslor hänger oupplösligt samman.
Människor utan skador på sina känslocentra har vad som betraktas som normala reaktioner på olika situationer – ofta kallade "magkänsla". Om en hund biter en person kommer personen att minnas smärtan i samband med bettet. När personen sedan ser en hund igen utlöser minnet av smärtan en somatisk markör innan hen hunnit tänka efter, och en automatisk rädsla för hundar väcks till liv.
Ju fler gånger personen ser en hund, desto starkare blir den automatiska utlösningen av den somatiska markör som skapar rädslan. Som Damasio uttryckte det: när en "negativ somatisk markör kopplas till ett särskilt framtida utfall blir den en larmklocka".
Personer med skador på hjärnans känslocentra har ofta svårt med omdöme och kontroll över sitt sociala beteende. Eftersom somatiska markörer inte utlöses när en sådan person ställs inför positiva eller negativa känslor kan hen inte reagera lämpligt, eftersom minnet av en tidigare negativ upplevelse saknas.
Om exempelvis någon med ett skadat limbiska system vill gå ut och äta kanske hen inte minns hur tidigare besök på vissa restauranger slutade, var maten hen önskar finns eller ens vilken mat hen önskar – vilket gör ett rationellt beslut om var man ska äta nästintill omöjligt. Damasios slutsats var att förmågan att aktivera somatiska markörer vid vardagliga beslut är avgörande för att kunna skilja mellan goda och dåliga val.
Somatiska markörer utlöser automatiska reaktioner som styr en person att avvisa negativa alternativ och istället välja positiva handlingar. Damasio visade att om den del av hjärnan som utlöser somatiska markörer är skadad blir vissa aspekter av personens omdöme bristfälliga. Detta visar, menade han, på en oskiljaktig koppling mellan känslor och rationellt tänkande.
Damasios forskning har haft stor betydelse inom neurovetenskap, psykologi och beteendeekonomi. Den har bidragit till en djupare förståelse av hur känslor inte är ett hinder för rationellt tänkande, utan snarare en nödvändig komponent i vårt beslutsfattande. Utan kroppens signaler – vår magkänsla – skulle vi tappa förmågan att fatta snabba och kloka val i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online