Minnesota Multiphasic Personality Inventory-2 (MMPI-2) är ett test med 567 påståenden som mäter olika personlighetsdrag på ett flertal skalor. Testet är utformat för att ge en fördjupad förståelse för personligheten och identifiera psykopatologi. Det är dock viktigt att komma ihåg att testet ursprungligen utvecklades med vit amerikansk kultur som norm. Vissa beteenden som testet klassar som avvikande kan därför i själva verket vara kulturellt betingade och betraktas som helt normala inom vissa samhällsgrupper. För att tolka resultaten av ett MMPI-2 korrekt är det absolut nödvändigt att ta hänsyn till individens kulturella bakgrund.
Håll minst ett terapeutiskt samtal med individen innan du administrerar testet. Försök lära känna personens grundläggande attityder, personlighetsdrag och upplevelser. Ställ frågor om den kulturella bakgrunden, var personen växte upp och hur den tidiga familjesituationen såg ut – förutsatt att personen verkar öppen för att svara på sådana frågor. Utan en känsla för individen som person förblir testresultaten abstrakta, oavsett hur tekniska och precisa de må vara.
Gör en bedömning av klientens ackulturationsgrad utifrån dennes bakgrund, historia och erfarenheter. Har en klient från en minoritetsbefolkning växt upp i en välbärgad förort där föräldrarna talade engelska, är hen sannolikt relativt väl ackulturerad, och den icke-dominerade kulturen kanske inte påverkar resultaten nämnvärt. En klient som växt upp i ett område med få vita invånare kan vara mindre ackulturerad. En nyligen anländ invandrare har sannolikt inte hunnit ackulturera alls ännu. Ju mindre ackulturerad klienten är, desto större omsorg måste du lägga ner på att ompröva normerna när du tolkar testresultaten.
Förklara testet för klienten i klara och begripliga termer. Uppge antalet påståenden och berätta att testet brukar ta mellan 60 och 90 minuter. Uppmuntra klienten att svara ärligt och inte fundera alltför länge på svaren, utan istället välja det alternativ som känns naturligast. Låt klienten ställa frågor – det är avgörande att hen förstår testet för att kunna ge en korrekt bild av sig själv.
Skriv ut testresultaten och granska validitetsskalorna, de kliniska skalorna, de kompletterande skalorna samt innehållsskalorna. Identifiera alla skalor som ligger över ett T-värde på 65 eller under 50, eftersom dessa faller utanför det intervall som betraktas som normalt.
Använd en referensguide och en handbok för multikulturell bedömning för att undersöka dina fynd och avgöra om de förhöjda eller sänkta värden du identifierat är vanliga mönster hos andra personer med samma kulturella bakgrund. En ung afroamerikansk man kan till exempel uppvisa ett förhöjt värde på FRS-skalan (rädslor). Det skulle i sig indikera att han är överdrivet och olämpligt rädd. Studier har dock visat att detta är ett vanligt mönster bland afroamerikanska män, vilket innebär att ytterligare utredning krävs för att avgöra om värdet är patologiskt.
Använd de förhöjda skalorna tillsammans med tillämpliga forskningsresultat för specifika kulturella delgrupper för att få ett mer tredimensionellt perspektiv på din klient. Istället för att diagnostisera den unge mannen med en fobi eller ångeststörning enbart utifrån hans höga FRS-värde kan du undersöka om han har verkliga skäl att känna rädsla. Du kan upptäcka att han dagligen utsätts för våld, och att skalans värde då speglar hans miljö snarare än en psykisk störning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online