Ordet etiologi betyder "läran om en sjukdoms orsak". Många forskare studerar idag de biokemiska och genetiska mekanismerna bakom psykiatriska tillstånd. Även om den exakta orsaken till trotssyndrom fortfarande är okänd, anser experter att en kombination av utvecklingsmässiga, sociala, psykologiska och biologiska faktorer spelar en avgörande roll.
Trotssyndrom (ODD – oppositional defiant disorder) är en psykiatrisk diagnos hos barn som vanligtvis ställs före åtta års ålder, men som även kan identifieras under tonåren. Diagnosen kännetecknas av arga och fientliga beteenden som går långt utöver typiskt olydigt beteende och som är allvarligare än de rebelliska faser som ingår i en normal utveckling. För att diagnosen ska kunna ställas måste beteendet ha pågått i minst sex månader och förekomma oftare än förväntat hos barn i samma ålder och utvecklingsfas.
Symtomen på trotssyndrom inkluderar argumentation med vuxna eller andra auktoritetspersoner, ilska samt aktiv trots mot önskemål och regler. Barn med ODD blir ofta lätt upprörda, aggripna, elaka och hämndlystna. De skyller ofta sina egna misstag på andra.
Beteendet är så ihärdigt och problematiskt att det skapar konflikter inom familjen, försämrar barnets förmåga att bibehålla vänskaper och sprider sig till skolan, där barnet börjar gräla med lärare och i vissa fall använder fysisk aggression.
Den utvecklingspsykologiska teorin menar att barn med trotssyndrom inte har lyckats fullfölja de emotionella och psykologiska milstolparna i sin utveckling. När barnet blir äldre och ställs inför alltmer krävande förväntningar kan dess hanteringsstrategier fortfarande ligga på nivån hos ett tvåårigt barn – vilket leder till frustration och trotsbeteenden.
Forskningen kring biologiska orsaker har tagit fart under senare år. År 2007 rapporterade American Academy of Child and Adolescent Psychiatry (AACAP) att "metodologiskt välgrundade kontrollerade kliniska prövningar saknades". Redan i april 2008 publicerades dock en studie i BMC Psychiatry som fann ett samband mellan signalsubstanser i hjärnan och trotssyndrom, liksom en genetisk koppling. Forskare vid University of Southern California publicerade därefter en studie i februariutgåvan 2009 av Journal of Abnormal Child Psychology, där de angav att de funnit genetiska influenser som var tillräckligt starka för att motivera fortsatt forskning på området.
Enligt AACAP har hjärnavbildningsstudier visat "subtila skillnader i den del av hjärnan som ansvarar för resonemang, omdöme och impulskontroll". Psykologiska studier har dessutom visat att barn med trotssyndrom har svårt att tolka sociala signaler från jämnåriga, vilket gör att de missförstår sociala interaktioner. De ser ofta fientliga avsikter där inga finns. Barnets medfödda temperament kan också spela en roll, eftersom det påverkar förmågan att hantera stressfaktorer som social samvaro.
Enligt University of Virginia Health System kan negativa beteenden vara inlärda och spegla den miljö som barnet vistas i. AACAP bekräftar detta och anger att "brist på struktur eller föräldratillsyn, inkonsekventa uppfostrarmetoder samt exponering för övergrepp eller våld i närmiljön" har identifierats som faktorer som kan bidra till utvecklingen av trotssyndrom.
Behandlingen av trotssyndrom fokuserar främst på terapi och träning. Läkemedel kan användas för att behandla ett underliggande tillstånd, exempelvis ADHD, eller för att lindra symtom som aggression och ångest – men medicinering är aldrig den primära behandlingsformen.
Ett flertal terapiformer har visat sig effektiva:
En framgångsrik behandling kräver att föräldrar, vårdgivare och övriga familjemedlemmar engagerar sig aktivt över tid, eftersom behandlingen ofta pågår i minst flera månader och ibland i åratal. Med rätt stöd och uthållighet är dock prognosen god för många barn med trotssyndrom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online