När någon går bort kan sorgen bli så överväldigande att den följer personen i flera år. Den sätter spår för livet och lämnar oss aldrig riktigt. Trots detta finns det flera vanliga föreställningar om sorg som gör processen ännu svårare att bära. Om vi alla förstod sorg lite bättre skulle det kunna underlätta för miljontals människor världen över, vars liv formats av en förlust.
Det kan låta som ren semantik för vissa, men det finns en tydlig och nödvändig skillnad mellan sorg och sörjande. Sorg är det man känner när en förlust inträffar – själva känslan av att ha förlorat något. Sörjande är däremot när sorgen får uttryckas utåt: genom gråt, en begravning eller andra handlingar som ger utlopp åt de känslor som förlusten väckt.
Ofta kvävs sörjandet i ett försök att snabbt "komma över det" och inte vara andra till besvär med sina känslor. Men sörjande behöver få ske för att sorgearbetet ska kunna bli hälsosamt.
En utbredd missuppfattning är att sorgen följer ett bestämt förlopp. Många tror att sorgen börjar på en punkt, passerar igenom lätt igenkännbara stadier och sedan tar slut på en annan punkt. Tyvärr stämmer inte den bilden.
Sorg är något mycket organiskt och individuellt. En sörjande människa kan exempelvis känna förnekelse när som helst under processen – det är inte reserverat för ett visst tidigt skede. Känslor går inte att rita upp i så enkla diagram. De välkända fem stadierna (förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans) var aldrig tänkta att följas i linjär ordning, utan beskriver snarare olika känslor som kan komma och gå.
Vissa utlopp för sörjande betraktas som okej, till exempel vid begravningar och på kyrkogården. Uttrycker man däremot sin sorg månader eller år efter förlusten möts det ofta av oro, eller till och med uppfattas som ett tecken på sjukdom eller svaghet. Det ses alltså inte som ett naturligt behov hos en människa som kanske kvävde sitt sörjande redan från början.
En av de vanligaste föreställningarna om sorg är just att sörjande inte är okej. I verkligheten är det fullt rimligt att ge utlopp åt sorgen inom oss och låta förlustkänslorna komma fram och släppas fria.
Många som drabbas av sorg uttrycker sitt sörjande genom gråt. Tyvärr ses gråt av många som ett tecken på svaghet, vilket gör att en sörjande kan tveka att släppa fram tårarna av rädsla för att framstå som svag. Det är ett vanligt misstag.
Tårar är ett hälsosamt sätt att uttrycka sorg. De signalerar till omgivningen att man mår dåligt och behöver stöd från människorna runt omkring. Gråt kan ibland göra andra obekväma, men stödjande vänner eller en terapeut förstår att tårarna är precis vad de är: ett naturligt uttryck för djup sorg.
Många tror att huvudmålet med sorg och sörjande är att komma över det, och likställer "komma över" med att "gå vidare". Ofta sätts en osynlig tidsgräns, och om den sörjande fortfarande gör ont när tiden löpt ut anses något vara fel på hen.
Men det finns inget som heter att "komma över" en stor förlust. Det som faktiskt händer är att man lär sig hantera en ny verklighet och integrera den i sitt liv, vilket gör det möjligt att röra sig framåt. Ingen ska behöva förväntas helt komma över förlusten av någon eller något som betydde något. Alla sörjer på sitt eget sätt, det finns ingen fast tidsplan och ingen metod för att återfå det som förlorats.
Med tiden gör sörjandet att den sörjande kan försona sig med sin förlust och gå vidare. Men det betyder inte att det inte kommer finnas ögonblick av minnen, fyllda av alla de känslor som hör förlusten till. Och det är helt normalt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online