Äldre som vistas i långtidsvård har ofta psykologiska behov kopplade till åldrandet och de livshändelser som kommer med en högre ålder. Vårdpersonal behöver vara medveten om att inte alla problem som rör en persons psykiska hälsa ligger inom individens egen kontroll. Ofta finns det kroppsliga faktorer som påverkar hjärnan och styr hur människor hanterar sina känslor.
Senildemens innebär en förlust av intellektuell förmåga hos äldre. Demens omfattar flera olika neurologiska sjukdomar. Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och orsakas av onormala proteiner som angriper hjärnan. Sjukdomen leder till progressiv glömska, förvirring och förlorad medvetenhet om omgivningen. Vaskulär demens orsakas av en rad små strokeattacker som skadar hjärnans blodkärl. Parkinsons sjukdom och Lewy body-demens är också åkommor som, liksom Alzheimers, involverar onormala proteiner i hjärnan och resulterar i demens samt förlust av intellektuell, emotionell och fysisk förmåga. Depression är en vanlig följd av dessa sjukdomar.
Äldre i långtidsvård drabbas ofta av depression. Depression kännetecknas av nedstämdhet, känslor av låg självkänsla, sömnlöshet, låg energi och nedsatt koncentrationsförmåga. Den kan utvecklas av flera olika skäl kopplade till långtidsvården, exempelvis när äldre förlorar den dagliga kontakten med familjemedlemmar eller blir frustrerade över ett begränsat inflytande över sin hälsa och sin vardagsmiljö.
Äldre i långtidsvård har nästan alltid genomlidit stora förluster. Att förlora viktiga relationer genom att en make eller maka, släktingar, vänner eller till och med husdjur går bort kan vara svårt för vem som helst. Äldre är särskilt sårbara för ensamhet, eftersom vårdmiljön ofta påminner dem om sin egen dödlighet. Känslan av förlust vid en fysisk flytt – där både platser och människor är främmande – kan vara lika tung för en äldre person. Bekantskapen med en ny vårdboende kan förstärka ångesten och känslan av att ha ryckts upp från sitt hem och behöva skiljas från sina ägodelar.
För många äldre kan det kännas meningslöst eller värdelöst att ha förlorat rollen som omsorgsgivare åt andra, särskilt när man plötsligt måste lita på någon annan för att få hjälp med sina grundläggande behov – en verklighet som är vardag för många äldre på vårdinrättningar. Rollbytet är extra svårt för dem som haft en livslång omsorgsroll, exempelvis som heltidsförälder och hemmafru, innan de tvingades flytta till långtidsvård.
Känslor av övergivenhet och den egna begränsade rörligheten kan väcka irritation och ilska hos vissa äldre. Personer i långtidsvård kan känna frustration över att behöva hjälp med sådant som tidigare var enkla sysslor, eller när de upplever att vårdpersonalen behandlar dem som sköra eller instabila individer.
Räkna aldrig bort möjligheten till glädje för äldre i långtidsvård. Ett vårdteam som är lyhört, uppmärksamt och aktivt arbetar för att hålla individerna delaktiga i sociala aktiviteter kan bidra till att minska effekterna av förlust och ensamhet som äldre ofta lider av. Sociala program där scouter, församlingsgrupper eller skolklasser besöker vårdinrättningen kan också hjälpa den äldre att behålla kontakten med samhället. Djurprogram ger äldre i långtidsvård sällskap. Trädgårdsskötsel, om än bara i en kruka, kan ge en känsla av ansvar och mening trots mental eller fysisk nedsättning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online