Vad är ADHD och hur vet du om du har det?

Är du eller ditt barn ständigt impulsivt, alltid rastlöst eller helt oförmöget att koncentrera dig? Orsakar det verkliga problem i skolan, på jobbet eller hemma? Då kan det vara klokt att kontakta en läkare och fråga om hyperaktivitet och uppmärksamhetsstörning (ADHD) kan ligga bakom beteendet.

Vad är ADHD?

Endast en legitimerad läkare eller psykiater kan officiellt diagnostisera ADHD, men de främsta symtomen inkluderar svårigheter att hålla fokus på en uppgift, impulsivitet, koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet.

Det finns tre undertyper av ADHD: den ouppmärksamma typen, den hyperaktiva typen samt en kombinerad form där båda symtombilderna förekommer i ungefär lika hög grad. I USA används Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) som huvudreferens inom psykologin, och där finns mycket specifika kriterier för att diagnostisera tillståndet.

Varningstecken för ouppmärksam ADHD

Har du under sex månader eller längre märkt av en ihållande koncentrationssvårighet i skolan, på jobbet eller i sociala sammanhang, och orsakar det allvarliga problem, bör en läkare utvärdera följande varningstecken:

• Svårigheter att lyssna eller lägga märke till detaljer
• Slarvfel i skolarbeten eller arbetsuppgifter
• Problem med att "följa igenom" instruktioner och slutföra uppgifter
• Att ofta tappa bort saker som nycklar, pennor eller leksaker
• Att undvika uppgifter som kräver långvarig mental ansträngning

De flesta av oss känner igen dessa beteenden. Men om de är så uttalade att de orsakar problem för dig eller ditt barn är det dags att söka en läkares bedömning. Kom ihåg att hos barn måste symtomen vara bestående – ett femårigt barn förväntas inte kunna sitta stilla i 50 minuter, men det förväntas av en femtonåring.

Varningstecken för hyperaktiv och impulsiv ADHD

Kontakta en läkare om du eller ditt barn under sex månader eller längre uppvisar beteenden som:

• Svårigheter att hålla sig lugn på bio eller bibliotek
• Ständig peta med händer eller fötter, eller vrida sig i stolen
• Att resa sig och gå runt i klassrummet eller på möten när det inte passar
• Att ständigt springa eller klättra i olämpliga situationer
• En ständig känsla av rastlöshet eller att vara "på väg någonstans"
• Att svara på frågor innan de hunnit bli klara eller avbryta andra i samtal

Dokumentera hur ofta och hur intensivt beteendena förekommer. Om de är ihållande och allvarliga nog att ställa till problem kan en läkare bedöma om hyperaktiv-impulsiv ADHD är grundorsaken.

Kriterier för diagnos

För att kunna göra en välgrundad bedömning behöver läkaren mycket information. Ett barn kan exempelvis visa alla beskrivna symtom i skolan men må helt bra hemma eller när hen leker med andra. Det barnet skulle då inte uppfylla kriterierna för ADHD, men kan behöva utredas för andra tillstånd.

Du kan också uppvisa flera av dessa symtom utan att de nämnvärt påverkar ditt liv – även då uppfylls inte kriterierna. Berätta för din läkare om eventuella andra besvär, eftersom andra utvecklingsrelaterade, psykotiska eller ångestrelaterade störningar kan ge liknande symtom. Endast en läkare eller psykisk hälsa-professionell är kvalificerad att göra den slutgiltiga bedömningen.

Vad orsakar ADHD?

Ingen vet exakt vad som orsakar ADHD, men enligt National Institute of Mental Health visar många studier att arvet spelar en stor roll. Föräldrar vidarebefordrar gener som kan bidra till ADHD på ungefär samma sätt som gener för skallighet eller alkoholism ärvs.

I fall utan ärftlig koppling kan trauma, rökning eller alkoholkonsumtion under graviditeten, eller huvudskador bidra till att ADHD utvecklas. Tänk på att symtomen kan likna dem vid andra tillstånd, så konsultera alltid en professionell för en korrekt bedömning.

Jag eller mitt barn kan ha ADHD – vad händer nu?

Det viktigaste steget är att prata med din läkare. Du kan också ta del av information på nätet; exempelvis har National Institute of Mental Health och Attention Deficit Disorder Association resurser som berättar mer om orsaker och behandling av ADHD hos vuxna.

Behandlingen kan innefatta kognitiv beteendeterapi (KBT), där en psykolog eller annan terapeut hjälper patienten att identifiera hur beteendet skapar problem och hur det kan förändras. Behandling kan också ske med läkemedel, exempelvis stimulantia som Ritalin eller Adderall, icke-stimulantia som Strattera, eller en kombination av dessa. Varje människa är unik, och det som fungerar för en person fungerar inte nödvändigtvis för en annan.