Alkoholism, alkoholberoende och återkommande kraftigt drickande beräknas påverka omkring 14 miljoner amerikaner i alla åldersgrupper. Den amerikanska psykiatriföreningen erkänner substansmissbruk som en psykisk sjukdom i sin diagnostiska manual DSM-IV. Alkoholberoende slår olika hårt mot olika personer, och på samma sätt kan det orsakas eller förvärras av en rad olika faktorer – beteendemässiga, psykologiska, biologiska och genetiska.
Många med alkoholberoende beskriver att deras drickande hänger samman med tydliga beteendemönster. Att dricka för att passa in, eller för att vinna acceptans och beröm från en social grupp, kan vara starten på ett beroende. Drickandet förstärks ofta av interna och externa signaler som personen upplever i samband med alkoholkonsumtionen.
Den euforiska känslan under berusningen eller baksmällan nästa morgon är exempel på interna återkopplingssignaler som starkt påverkar beslutet att dricka igen. Externa faktorer inkluderar gruppträck, social acceptans, komplimanger eller kritik. Känner du dig mer accepterad när du dricker, ökar sannolikheten för att du gör det igen.
Vissa börjar dricka under en period av personlig kris i livet – till exempel efter en relationsbrytning, vid förlusten av en närstående, under ekonomisk press eller efter att ha blivit arbetslös. Alkohol har en oomtvistad bedövande effekt: den får dig att må bra, åtminstone en kort stund.
Den kortsiktiga känslomässiga lättnaden av att dricka för att minska stress eller döva inre oro kan lätt övergå i ett beroende. Med tiden blir alkoholen ett sätt att hantera känslor istället för hälsosamma strategier, vilket fördjupar både problemen och beroendet.
Toleransen mot alkoholens rusande effekter ökar ju mer du dricker. Det innebär att en person med alkoholberoende med tiden behöver allt större mängder för att uppnå samma effekt som tidigare. Alkohol påverkar även hjärnans förmåga att hålla stabila nivåer av signalsubstansen dopamin, vilket kan leda till nedstämdhet och depression.
För personer som kopplar alkohol till positiva känslor kan just den kopplingen leda till allt mer drickande för att återuppleva den kortvariga euforin – en ond cirkel som driver beroendet framåt.
Även om beteendemässiga och biologiska faktorer spelar en viktig roll visar forskning att vissa människor är genetiskt benägna att utveckla alkoholism. En studie publicerad i tidskriften Molecular Psychiatry i juli 1997 menade att det finns en gen som bidrar till alkoholism och som oftast ärvs från far till son.
Andra studier har visat att nära anhöriga till alkoholister löper upp till fyra gånger högre risk att själva utveckla beroende, även om flera av dessa studier ifrågasatts av forskarsamhället. En artikel i Oxford Journal Alcohol and Alcoholism från mars 2001 kritiserade tidigare forskning för bristfällig kontrollgruppsval och små urvalsstorlekar. Författaren konstaterade dock att det finns en etablerad genetisk komponent i alkoholism, men att den inte är den enda orsaken.
Slutsatsen är att alkoholism är en komplext tillstånd som orsakas av en kombination av genetiska, beteendemässiga och biologiska faktorer – snarare än en enskild orsak.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online