
Teorin om minnets olika nivåer, som först lades fram av Richard C. Atkinson och Richard M. Shiffrin, menar att minnet består av tre nivåer: sensoriskt minne, korttidsminne och långtidsminne. Funktionerna och kännetecknen för varje typ av minne kan förklaras genom en analogi som bygger på hur en individs sinne reagerar på en given stimulans – en yttre faktor som påverkar och tolkas av den mänskliga hjärnan.
Både det sensoriska minnet och korttidsminnet är beroende av kognitiva processer. Kognitiva processer definieras av The Free Online Dictionary av Farlex som "utförandet av någon sammansatt kognitiv aktivitet; en operation som påverkar mentalt innehåll; tankeprocessen; den kognitiva operationen att minnas".
Den kognitiva processen är det som gör att hjärnan kan överföra information om en stimulans mellan de olika minnesnivåerna – från det sensoriska minnet till korttidsminnet och vidare till långtidsminnet. Processen väljer ut vilken information som ska behållas och sorterar bort det som ska glömmas.
Det sensoriska minnet är minnets första nivå och beskriver det kortvariga intryck som en stimulans lämnar efter sig när den har försvunnit. Lukten av mat kan till exempel finnas kvar i det sensoriska minnet en kort stund efter att måltiden ätits, och vi minns hur ett föremål såg ut även efter att vi gått förbi det.
Informationen är sinnesbaserad, och det sensoriska minnet är antingen fotografiskt (visuellt) eller ekhoiskt (kopplat till hörseln) och varar i ungefär 500 millisekunder. De viktigaste kännetecknen för det sensoriska minnet är dess kortvarighet, att informationen är oavbruten, att det handlar om en minnesregistrering av visuellt bearbetade data samt att det är en form av registrering med hög kapacitet.
Det sensoriska minnet fungerar ungefär som när hjärnan tar ett ögonblicksfoto av en stimulans och lagrar det i mindre än en sekund – såvida inte informationen omvandlas och överförs till en annan minnesnivå där den kan återkallas för senare bruk. Detta sker genom att stimulansen bearbetas, dess egenskaper granskas och uppmärksammas, varefter man försöker återkalla den.
Korttidsminnet, som också kallas arbetsminne, är platsen där medvetandet finns. Det kan röra sig om medvetenhet kring tankar, känslor och sinnesintryck. Det som utmärker korttidsminnet är dess begränsade lagringskapacitet jämfört med det sensoriska minnet, samt förmågan att endast hålla en begränsad mängd information åt gången.
När den obearbetade informationen från det sensoriska minnet överförs till korttidsminnet har den redan kodats av den kognitiva processen. Korttidsminnet behåller information i cirka 20 till 30 sekunder innan den bearbetas vidare och skickas till långtidsminnet.
Korttidsminnet består av två delar: innehållet, alltså de data en person omedelbart kan vara medveten om och bearbeta, samt arbetsytan – den mentala "arbetsbänken" där man interagerar med informationen.
Alla problem i korttidsminnet kan påverka en persons förmåga att bearbeta och behålla de stimulanser som uppfattats av det sensoriska minnet. För att detaljer i informationen ska kunna lagras på den mer omfattande och långvariga nivån – långtidsminnet – måste de först bearbetas genom både det sensoriska minnet och korttidsminnet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online