Münchhausens syndrom är en omdiskuterad psykisk störning som sedan början av 1950-talet kopplats samman med vissa patienter som återkommer till vården gång på gång. Sjukdomen kännetecknas av att patienten ständigt överdriver eller hittar på symtom i syfte att få behandling, undersökningar och emotionell uppmärksamhet. Vissa drabbade driver sina beteenden så långt att det resulterar i enorma vårdkostnader och till och med onödiga operationer.
Syndromet har fått sitt namn efter den mytomspunne baron Münchhausen, en tyskfödd adelsman som blev berömd för sina fantasifulla och helt omöjliga historier om sig själv. När den brittiske läkaren Richard Asher studerade tillverkade sjukdomstillstånd – det vill säga tillstånd där patienten medvetet ljuger om eller överdriver sina symtom – myntade han 1951 begreppet ”Münchhausens syndrom” i tidskriften The Lancet.
Ashers ursprungliga begrepp användes som ett samlingsnamn för alla tillverkade sjukdomstillstånd, men numera används Münchhausens syndrom enbart om två specifika former. Den första är klassiskt Münchhausens syndrom, där patienten ständigt överdriver symtom och sjukdomar för att få tillfredsställelse genom medicinsk granskning och medmänsklig medkänsla. Den andra är Münchhausen genom ombud (Munchausen by proxy), där en person – oftast ett barn – tvingas genomgå behandling på initiativ av en psykiskt instabil eller direkt vårdslös vårdnadshavare.
För att kunna diagnostisera Münchhausens syndrom måste läkarna först utesluta den sjukdom eller de symtom som patienten uppger, vilket kan ta värdefull tid i anspråk. Dessutom har internet gjort medicinsk information tillgänglig för nästan alla, vilket innebär att personer med syndromet kan bygga upp en imponerande kunskap om diffusa symtom, sällsynta sjukdomar och omfattande behandlingsmetoder.
De gemensamma dragen hos alla tillverkade sjukdomstillstånd är ett överdrivet sökande efter medicinsk uppmärksamhet samt ofta tidigare psykisk ohälsa. Även om läkare fortfarande måste utesluta verklig sjukdom eller infektion när de misstänker Münchhausens syndrom, har moderna elektroniska journaler gjort det möjligt att se mönster i patientens tidigare vårdhistorik – något som i slutändan sparar både tid och pengar.
Den vanligaste behandlingen vid Münchhausens syndrom är samtalsterapi och psykiatrisk rådgivning. Ofta finns det en underliggande neuros, fobi eller tvångssyndrom (OCD) som ligger bakom patientens beteende. Eftersom den sjukdom som patienten beskriver inte existerar, måste roten till symtomen noggrant identifieras innan behandling kan påbörjas.
Trots att kunskapen om syndromet ökat avsevärt sedan 1950-talet är det fortfarande svårt att behandla, eftersom många drabbade nekar till sitt beteende och vägrar ta emot psykiatrisk hjälp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online