Litteraturen erbjuder en enorm rikedom av karaktärer som skildrar psykisk ohälsa på både intressanta och unika sätt. Även om författare inte alltid har en specifik diagnos i åtanke när de skapar sina figurer, beskriver de ofta symtom som stämmer väl överens med olika diagnostiska kriterier. Med hjälp av DSM-IV-TR – diagnostikmanualen som används av psykologer och psykiatriker – går det att se hur karaktärer genom hela litteraturhistorien har gestaltat diagnoser inom de största kategorierna av psykisk ohälsa.
Svår depression är en av de vanligaste psykiska sjukdomarna. Enligt Centers for Disease Control upplever 5,4 procent av alla amerikaner från 12 års ålder någon form av depression under en tvåveckorsperiod. Enligt DSM-IV-TR föreligger svår depression när en rad symtom – bland annat hopplöshet, hjälplöshet och kronisk ledsamhet – funnits dagligen i mer än två veckor.
Inom litteraturen finns många exempel på deprimerade karaktärer. Ett tydligt exempel är Daisy i F. Scott Fitzgeralds roman "Den store Gatsby". Daisy lever sitt liv i ett tillstånd av hjälplöshet; hon fattar sällan egna beslut och verkar instängd under den förtryckande syn på kvinnor som rådde på 1920-talet. Detta illustreras av hennes tankar om sin nyfödda dotter när hon säger: "Jag är glad att det är en flicka. Och jag hoppas att hon blir en dumbom – det bästa en flicka kan vara i den här världen, en vacker liten dumbom." Uttalandet avslöjar den sorg och brist på självförtroende som präglar Daisy genom hela romanen.
Psykossyndrom utgör en annan stor kategori av psykisk ohälsa. Hit hör schizofreni samt mindre vanliga psykoser som vanföreställningssyndrom och kortvarig psykos. Enligt DSM-IV-TR föreligger psykos när visuella eller hörselhallucinationer förekommer. Dessutom blir tänkandet ofta ologiskt och desorganiserat, och förändringar i sinnesstämningen innebär ofta apati samt en önskan att dra sig undan från omvärlden.
Flera karaktärer genom litteraturhistorien har uppvisat sådana drag, och Shakespeares figurer har ofta ett löst förhållande till verkligheten. I tragedin "Hamlet" plågas huvudpersonen av vanföreställningar, synhallucinationer och paranoia. Vid ett tillfälle samtalar han med spöket som följer honom genom hela pjäsen: "Anden jag sett kan vara djävulen, och djävulen har makt... ur min svaghet och melankoli, eftersom han har stor makt över andar, försöker fördärva mig." Hamlets monolog är ett exempel på ett delvis ologiskt umgänge med en synvilla och antyder, i bästa fall, ett skakigt grepp om verkligheten – något som också ses hos patienter med psykos.
Personlighetssyndrom beskriver hur en person existerar i sin värld. Enligt DSM-IV-TR är ett personlighetssyndrom "ett bestående mönster av inre upplevelse och beteende som avviker markant från individens kulturs förväntningar". Mönstret visar sig inom två eller fler av följande områden: (1) kognition, alltså sätt att uppfatta och tolka sig själv, andra människor och händelser, (2) affektivitet, det vill säga den emotionella responsens omfång, intensitet, labilitet och lämplighet, (3) interpersonellt fungerande samt (4) impulskontroll.
Karaktärer med personlighetssyndrom är vanligt förekommande i litteraturen. Ett intressant och underhållande exempel är Scarlett O'Hara i Margaret Mitchells roman "Borta med vinden". Scarlett gestaltar ett personlighetssyndrom genom att vara hysterisk, självisk och sakna insikt i sitt eget beteende. Hon visar detta genom hur hon sårar män och kvinnor runt omkring sig för att tillfredsställa sina egna behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online