Tvångsmässig hudplockning (dermatillomani) – symtom, risker och behandling

Kronisk hudplockning är en psykisk störning som yttrar sig genom ett fysiskt beteende som kan leda till självskada. Tvångsmässig hudplockning (CSP – compulsive skin picking) kallas även dermatillomani, patologisk hudplockning, neurotisk excoriation eller akne excoriée. I diagnosmanualen DSM-5 klassificeras tillståndet som excorieringsstörning (skin picking disorder) och räknas till de tvångsrelaterade störningarna.

Symtom och tecken

Tvångsmässig hudplockning är ett ofta omedvetet och repetitivt beteende som skadar huden och betraktas som en form av självskadebeteende. Det handlar oftast om att personen plockar på och förstör frisk hud i ansiktet, men andra delar av kroppen kan också drabbas. Huden plockas vanligtvis med fingrar eller naglar, men ibland används även verktyg som pincetter och nålar.

Risker och komplikationer

CSP kan leda till flera fysiska hälsoproblem, bland annat ärrbildning, infektioner och i svåra fall bestående missbildningar av huden. Ju längre beteendet pågår utan behandling, desto större blir risken för allvarliga komplikationer.

Psykiska tillstånd som ofta förekommer samtidigt

Störningen, som alltså också kallas dermatillomani, förekommer ofta tillsammans med andra psykiska diagnoser, exempelvis tvångssyndrom (OCD), kroppsdysmorfofobi (BDD) samt olika stömnings- och ångeststörningar. Det är därför viktigt att en helhetsbedömning görs av den psykiska hälsan.

Diagnos

Många personer inser inte att tillståndet är psykiskt och inte beror på hudens skick. Diagnosen bör därför alltid ställas av en läkare eller annan behörig psykhälsovårdspersonal, som kan skilja hudplockningen från vanliga hudsjukdomar och utreda eventuella bakomliggande orsaker.

Behandling

När en kvalificerad vårdgivare har ställt diagnosen dermatillomani kan behandlingen bestå av både läkemedel och psykoterapi. Målet med den psykologiska behandlingen är att hjälpa personen att bli medveten om sina omedvetna beteenden och gradvis förändra dem. Kognitiv beteendeterapi (KBT), ofta i kombination med så kallad habit reversal-träning, har visat god effekt, och läkemedel som SSRI-preparat kan ibland användas som komplement.