Som barn var många av oss noga med att inte trampa på sprickor i trottoaren eller mellan golvplattorna. Varför? För att – enligt talesättet – skulle man trampa på en så skulle någon bryta ryggen, oftast mammas. Vi visste att det bara var en lek, men för ett barn med tvångssyndrom (OCD) känns liknande rutiner nödvändiga i vardagen och bidrar ofta till just den ångest som barnet försöker kontrollera.
OCD är en ångeststörning som ger upphov till tvångstankar och tvångshandlingar. Här går vi igenom de vanligaste symtomen, vilka tecken föräldrar bör hålla utkik efter, vad som kan ligga bakom tillståndet och hur det kan behandlas.
Symtomen på OCD hos barn inkluderar ångest samt påträngande och okontrollerbara tankar. Tvångstankarna handlar ofta om rädsla för saker eller händelser som saknar grund i verkligheten, eller om ett starkt fokus på föremål, siffror eller kroppsligt avfall. Enligt KidsHealth kan tvångstankarna även röra religion, påträngande ljud och ett behov av ordning eller symmetri.
Tvångshandlingarna vid OCD är ritualiserade beteenden som hjälper barnet att hantera ångesten och de besvärande tankarna – även om de i längden kan förvärra problemet. En vanlig tvångstanke är rädsla för smuts eller bakterier, vilket kan leda till tvångsmässig duschning, överdriven handtvätt eller ständigt tvättande av kläder.
Enligt Anxiety Disorders Association of America försöker många barn dölja sitt tvångsbeteende, vilket gör det svårt för föräldrar att upptäcka symtomen. I skolan kan tecknen vara svårigheter med koncentrationen, sjunkande skolresultat och hål i läxorna efter överdrivet suddande.
Hemma kan barnet ha torra, röda händer på grund av överdriven handtvätt, eller så ökar mängden tvätt markant. Obsessive Compulsive Foundation noterar att morgnar och kvällar ofta är extra svåra för barnet, och att det kan få utbrott när en förälder försöker avbryta en ritual eller sätter gränser för irrationella beteenden.
Orsaken till tvångssyndrom är okänd, men det kan bero på en blockering av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Störningen går ofta i familjer, vilket tyder på en möjlig genetisk disposition. Traumatiska händelser, som förlusten av en förälder eller ett syskon, kan också bidra till att OCD utvecklas.
Enligt KidsHealth drabbar störningen ungefär en procent av alla barn i USA, och den diagnostiseras vanligen mellan 7 och 12 års ålder.
Tvångssyndrom är ett allvarligt tillstånd som kräver terapeutisk insats – disciplinära åtgärder mot det irrationella beteendet kan inte adressera den underliggande ångesten. Barn med OCD är oftast medvetna om att deras ritualer och tankar inte är normala, men de kan helt enkelt inte styra dem.
Barn med OCD löper dessutom större risk att även ha andra psykiatriska tillstånd. När detta leder till svårigheter att identifiera sig med andra barn eller att känna sig accepterad kan social isolering och lågt självförtroende uppstå.
Behandlingen av tvångssyndrom omfattar vanligtvis en kombination av medicinering och terapi. Serotoninåterupptagshämmare (SSRI) kan hjälpa till att korrigera den kemiska obalansen och minska ångesten.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) arbetar med de tvångstankar som plågar barnet, samtidigt som det hjälper barnet att gradvis övervinna sina ritualiserade beteenden. Terapin kan bland annat innefatta skonsam och kontrollerad exponering för det som barnet fruktar – exempelvis ett smutsigt föremål – för att hjälpa barnet att bryta sina irrationella tankemönster.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online