Att ställa en diagnos för en psykisk störning är något som endast får göras av personer med adekvat utbildning inom psykologi eller psykiatrisk vård. Både legitimerade psykologer och psykiatriker kan diagnostisera psykiska störningar utifrån en rad olika observationer av individen. Att lyckas identifiera och diagnostisera en psykisk störning kräver skicklighet och kunskap som endast förvärvas genom avancerade akademiska studier.
Prata med klienten och ställ frågor om den medicinska och psykologiska bakgrunden, liksom om familjens historia. En bild av familjehistorien är särskilt viktig, eftersom psykiska störningar ofta förekommer i flera generationer. Ta reda på om klienten tidigare har fått någon psykiatrisk diagnos och fråga även om tidigare fysiska hälsoproblem.
Bedöm patientens nuvarande oro och stress genom att fråga om familjelivet, pågående stressfaktorer och det aktuella psykiska tillståndet. Använd gärna många öppna frågor så att patienten får möjlighet att berätta hela sin historia. Dokumentera all information i en journal eller i ett anteckningsblock.
Skriv ner de observationer som är viktiga för diagnosen. En persons utseende och hållning kan exempelvis spegla en nedstämd och deprimerad sinnesstämning. Utbildad personal inom psykisk hälsa bör även kunna observera andra områden som tankemönster, beteenden och attityder. Anteckna alla dessa observationer i klientens journal.
Ställ frågor om de vanliga kroppsliga symtomen vid psykiska sjukdomar, eftersom de hjälper dig att ställa diagnosen. Vanliga symtom vid depression är bland annat känslor av värdelöshet och hopplöshet, koncentrations- och sömnproblem samt intresselöshet och trötthet. Klassiska symtom på andra psykiska störningar hittar du i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM).
Dokumentera de diagnostiska specificerare du observerat hos patienten. Specificerare är konkreta symtom som hjälper till att avgränsa diagnosen, så att ett välutformat och effektivt behandlingsprogram kan sättas in. Vid svår depression ingår exempelvis kroniska symtom, katatoniska eller melankoliska drag samt atypiska drag bland specificerarna. DSM-manualen är ett bra hjälpmedel för att identifiera dem.
Använd en mental statusundersökning (MSE) tillsammans med flera neuropsykologiska testinstrument. Testerna visar eventuella nedsättningar i den kognitiva förmågan och är viktiga för att bedöma svårighetsgraden av en psykisk störning. Områden som kan mätas med neuropsykologiska test är bland annat bearbetningshastighet, minne, återkallande och spatial förmåga. Exempel på test är Woodcock Johnson Psycho-Educational Battery och CDR Computerized Assessment System.
Ordna dina journalanteckningar och alla observationer du gjort, tillsammans med de symtom klienten beskrivit. Ta med både fysiska och emotionella symtom samt alla diagnostiska specificerare när du sammanställer materialet.
Använd DSM-manualen för att avgränsa vilka psykiska störningar klienten kan lida av. Manualen innehåller en heltäckande förteckning över alla möjliga psykiska störningar och deras symtom. Ställ diagnosen utifrån informationen från manualen, dina journalanteckningar och din tidigare kliniska erfarenhet.
Kom ihåg att DSM-5 är den senaste upplagan av manualen och har ersatt den äldre DSM-IV. En noggrant dokumenterad utredning ligger dessutom till grund för en individanpassad behandlingsplan och underlättar samarbetet med kollegor inom vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online