Den terapeutiska relationen underlättar positiva förändringar hos klienten som söker hjälp. Men hur sker detta egentligen? Varje terapeut lär sig en rad grundläggande färdigheter – och framför allt när de ska användas för störst effekt. I sitt arbete om hjälpfärdigheter beskriver Clara Hill och Karen O'Brien dessa tekniker och vilken roll de spelar under terapins gång, när det gäller att hjälpa klienten att utforska sina upplevelser, vinna insikt och våga agera.
Närvaro och lyssnande är mångfacetterade färdigheter som utgör en stabil grund för all annan kommunikation i terapin. Närvaro handlar om hur du fysiskt visar klienten att du finns helt i stunden tillsammans med hen. Lyssnande innebär att verkligen förstå vad klienten kommunicerar, både verbalt och icke-verbalt.
Ögonkontakt, leenden, ansiktsuttryck, lugn beröring, nickningar eller att synkronisera kroppsrörelser med den andra personen förmedlar ett högt intresse och en genuin uppmärksamhet.
Omformuleringar, så kallade reflektioner av innebörd, innebär att parafrasera innehållet i det klienten säger och spegla tillbaka det. Detta hjälper klienten att känna sig hörd och stöttad, samtidigt som det uppmuntrar till fortsatt utforskning. Vid omformuleringar används liknande ord men på ett mer koncist och konkret sätt.
Känsloreflektioner hjälper klienten att utforska sina känslor på djupet genom att identifiera de emotioner hen faktiskt upplever. Många klienter tonar ned, förnekar eller ignorerar sina känslor, ofta för att någon tidigare signalerat bristande acceptans – vilket gör just denna typ av kommunikation särskilt viktig.
Stängda frågor är utformade för att samla in specifik information och kan ofta besvaras med ett enkelt "ja" eller "nej". Även om de kan vara användbara när terapeuten söker ett bestämt svar, tenderar stängda frågor att avbryta utforskningsprocessen.
Öppna frågor uppmuntrar däremot till fördjupad granskning av klientens känslor och problem. Frågan "Vad känner du just nu?" är exempelvis öppen, eftersom den uppmanar klienten att utveckla sitt svar långt bortom några få ord.
Utmaningar belyser skillnader eller motsägelser som klienten kanske inte själv är medveten om. Syftet är att främja insikt genom att identifiera ohjälpsamma tankar, beteenden och känslor, samt att hantera motstånd mot förändring. För att vara effektiva måste utmaningar alltid genomföras med respekt och känslighet.
Tolkningar presenterar nya förklaringar till tankar, beteenden eller känslor för att främja insikt i problemet. De kan också ge klienten ett slags "tillstånd" att nu våga uppleva de känslor som hör ihop med problemet, sedan en orsak har identifierats.
Terapeuter delar ibland med sig av egna erfarenheter av ett liknande problem. Klienten kan då avgöra om insikten eller sättet att hantera situationen skulle kunna fungera även för hen. Ett väl avvägt självutlämnande fungerar därmed som en modell för hur problemet kan bemötas framgångsrikt.
Omedelbarhet innebär att terapeuten använder sina egna känslor inför klienten som en aktuell informationskälla om hur klienten uppfattas här och nu. Svårigheter i den terapeutiska relationen – som ofta speglar de svårigheter klienten har i relationer utanför rummet – kan på detta sätt tas upp och bearbetas direkt.
Terapeuter ger klienter information som hjälper dem att genomföra förändringar när de är redo att agera. Fakta, erfarenheter, resurser och nya perspektiv på klientens situation är exempel på information som kan bidra till att underlätta konkreta steg framåt.
Direkt vägledning går ett steg längre och innebär att terapeuten aktivt styr klienten genom att komma med förslag eller råd. Denna teknik används oftast när klienten står inför beslut eller behöver praktiskt stöd för att komma vidare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online