Enligt lag är det förbjudet att utöva psykologi utan giltig licens. Medborgarna i varje amerikansk delstat skyddas av en så kallad psykologpraktiklag (Psychology Practice Act). Eftersom kraven för att erhålla en licens nu är enhetliga och tydliga är yrkets standarder höga nog att ge varje samhälle förtroende för sina psykologer.
På initiativ av American Psychological Association (APA), som ville höja standarderna inom yrkesutövningen, stiftade Connecticut år 1945 den första certifieringslagen för att skydda titeln psykolog. Att stifta liknande praktiklagar blev populärt under 1950-talet, och vid slutet av 1960-talet hade 32 delstater infört certifieringslagar. Under samma decennium tog organisationen Association of State and Provincial Psychology Boards (ASPPB) över ansvaret från APA att främja konsekventa och grundliga examinationer. År 1967 respektive 1969 uppgraderade Kalifornien och Connecticut sin certifiering till fullständig licensiering.
I dag kräver samtliga delstater att psykologer innehar licens. Lagstiftningen i Kalifornien och Missouri bär formellt namnet Psychology Practice Act, medan övriga delstater valt egna benämningar för motsvarande licenslagar. ASPPB, som arbetar aktivt för att förbättra delstaternas licensstatuter, har dessutom tagit fram en modellagstiftning. Alla femtio delstater är medlemmar i organisationen.
APA och ASPPB upprätthåller licenslagarna för att skydda medborgare från inkompetenta personer som utger sig för att vara psykologer. Tack vare det lagstadgade licenskravet har varje psykolog som diagnostiserar sjukdom och ger behandling bevisat sina kvalifikationer genom att uppfylla krav på utbildning, examination och klinisk erfarenhet.
Delstaternas psykolognämnder, som består av både legitimerade psykologer och allmänhetsrepresentanter, har befogenhet att utfärda licenser samt att fastställa områdets regler och föreskrifter. Nämnderna ansvarar för psykologernas etiska uppförande, driver igenom lagstadgade uppförandekoder och sätter riktlinjer för etisk praktik. Psykologer ska hållas inom sitt yrkesområdes gränser; att överskrida gränsen till medicinsk verksamhet genom att förskriva psykoaktiva läkemedel eller utföra kirurgi är i allmänhet förbjudet, även om ASPPB stödjer en strikt reglerad förskrivningsbehörighet. Om en psykolog begår överträdelser eller bedrägeri i sin praktik har nämnden rätt att vidta disciplinära åtgärder, främst genom att återkalla licensen.
Varje sökande måste avlägga en examen – ibland räcker en masterexamen, men oftast krävs en doktorsexamen – från ett godkänt utbildningsprogram i psykologi (eller i pedagogik med psykologisk inriktning). Efter avslutade studier ska den sökande genomföra ett till två års praktik under handledning. Först därefter kan hen förbereda sig för de avslutande proven.
De flesta delstater kräver att sökanden klarar ett prov i juridik och etik. ASPPB:s Examination for Professional Practice in Psychology (EPPP), som utvecklats kontinuerligt sedan 1961, är normen bland delstaterna. Kalifornien tillämpar dessutom ett kompletterande psykologiprov, medan Connecticut testar kandidaternas kunskaper i rättsteori.
Eftersom delstaternas regelverk varierar kan legitimerade psykologer behöva genomgå nya ansöknings- och examinationsprocesser om de flyttar sin praktik till en annan delstat. I många fall kan en psykolog som är fullt legitimerad i en delstat ansöka om ett tillfälligt tillstånd att praktisera i sin nya hemdelstat, medan hen sätter sig in i den lokala lagstiftningens krav.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online