ADD (attention deficit disorder) och ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) är kroniska neuropsykiatriska tillstånd som främst diagnostiseras hos barn, även om vuxna också kan få en ADD-diagnos. Vanliga symtom är svårigheter att fokusera och koncentrera sig, problem med att prioritera och slutföra uppgifter, rastlöshet, glömska samt impulsivitet. ADD kan dessutom åtföljas av låg självkänsla och sociala svårigheter.
Behandlingen består vanligtvis av en kombination av stimulerande läkemedel, icke-stimulerande läkemedel och olika former av terapi. Eftersom tillståndet är kroniskt kan behandling behövas under lång tid – ibland livslångt – för att hålla symtomen under kontroll.
Enligt Mayo Clinic är stimulerande läkemedel den mest använda och utbredda behandlingsformen vid ADD. Dessa läkemedel stimulerar produktionen av signalsubstanser i hjärnan som hjälper till med beteendereglering och impulskontroll, vilket minskar och lindrar symtomen på ADD.
Det finns tre huvudgrupper av stimulantia: dextroamfetaminer, kombinationen dextroamfetamin-amfetamin samt metylfenidater. Ritalin är en metylfenidat, Adderall är ett dextroamfetamin-amfetamin och Dexedrine är ett dextroamfetamin.
Möjliga biverkningar inkluderar betydande viktuppgång eller viktminskning, irritabilitet och abstinensbesvär, sömnlöshet samt nedsatt tillväxttakt. I sällsynta fall kan läkemedlen leda till hjärtproblem eller till och med hjärtrelaterad död, varför regelbunden uppföljning av läkare är viktig.
Om barn inte svarar på stimulantia eller börjar uppleva biverkningar kan andra läkemedelsbehandlingar rekommenderas. En studie av Dr. David Michelson, publicerad i American Journal of Psychology i november 2002, med titeln "Once-Daily Atomoxetine Treatment for Children and Adolescents With Attention Deficit Hyperactivity Disorder", drog slutsatsen att atomoxetin – ett läkemedel ursprungligen utvecklat mot ångest – kan lindra symtom vid ADD och ADHD när det ges två gånger dagligen. Potentiella biverkningar är illamående, trötthet och viktminskning. I sällsynta fall har leverproblem, inklusive gulsot, rapporterats.
Antidepressiva läkemedel kan övervägas om varken stimulantia eller atomoxetin har effekt, eller om barnet även lider av stämningsstörningar samtidigt som ADD eller ADHD. Slutligen rekommenderar Mayo Clinic två blodtryckssänkande läkemedel, klonidin och guanfacin (Tenex), som kan lindra ADD-symtom. Kliniska prövningar sponsrade av Addrenex Pharmaceuticals har visat att dessa läkemedel kan vara effektiva hos vissa patienter.
Flera olika terapiformer används för att behandla ADD. Enligt Mayo Clinic och Marty L. Hinz, chef för klinisk forskning vid NeuroResearch Clinics, har beteendemodifiering – exempelvis tydliga scheman och ett konsekvent system av belöningar och konsekvenser – visat sig vara effektivt för att förbättra ADD-symtom.
Familjeterapi kan också vara värdefullt eftersom det hjälper föräldrar och syskon att lära sig kommunicera effektivt med ett barn som har ADD. Psykoterapi kan vara till hjälp om barnet drabbas av negativa sociala konsekvenser till följd av sin diagnos, eftersom det ger barnet möjlighet att bearbeta sina känslor.
Slutligen kan föräldrar ha nytta av föräldrautbildning eller träning i föräldraskapsfärdigheter för att lära sig hantera och styra ett barn med utmanande beteende kopplat till ADD.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online