Dold antisocial uppförandestörning är en sammansmältning av två psykiatriska diagnoser: uppförandestörning, som diagnostiseras i barndomen, och antisocial personlighetsstörning, som diagnostiseras i vuxen ålder. Antisocial personlighetsstörning ses ofta som slutresultatet hos en vuxen som hade en uppförandestörning som barn. Tillägget "dold" syftar på den hemliga karaktären hos beteendena. Dessa är förödande psykiska störningar som är extremt resistenta mot behandling.
Uppförandestörning gäller endast barn och ungdomar under 18 års ålder. Antisocial personlighetsstörning avser ett beteendemönster som börjar i barndomen och fortsätter in i vuxenlivet, och den kan inte diagnostiseras före 18 års ålder.
Enligt DSM-IV är "det väsentliga draget vid uppförandestörning ett repetitivt och ihållande beteendemönster där andras grundläggande rättigheter eller viktiga åldersanpassade samhällsnormer och regler överträds ... Det väsentliga draget vid antisocial personlighetsstörning är ett genomgripande mönster av nonchalans gentemot och kränkning av andras rättigheter, som börjar i barndomen eller tidig tonårsålder och fortsätter in i vuxenlivet." Båda störningarna kan klassificeras som lindriga, måttliga eller svåra.
Dolt beteende är sådant som utförs i hemlighet. Exempel på dolt beteende är att ljuga eller i smyg förstöra någons egendom. Detta står i kontrast till öppet beteende, som exempelvis innebär att våldsamt angripa en annan person eller mobba någon på jobbet eller i skolan.
Barn som har extremt svårt att följa anvisningar och regler visar tecken på en uppförandestörning. Dolda manifestationer kan vara att i hemlighet skada eller döda djur, stjäla (så länge det inte sker direkt inför någon), anlägga bränder, bryta sig in i någons bostad samt ljuga för att undvika ansvar eller uppnå ett önskat resultat.
Vuxna som ägnar sig åt högriskbeteenden, missbrukar alkohol eller droger, hamnar i slagsmål men får det att se ut som om de inte startade dem, utövar våld mot barn och tvingar dem att hålla det hemligt, är irriterade och arga större delen av tiden, eller är listiga, allmänt ansvarslösa och till synes saknar ånger för hur de påverkar andra människor, uppvisar tecken på antisocial personlighetsstörning.
De exakta orsakerna till dold antisocial uppförandestörning är inte helt kända. Genetiska faktorer kan bidra, men tillståndet är inte enbart genetiskt betingat. Traumatiska livshändelser – såsom fysiskt, känslomässigt eller sexuellt våld – kan spela en roll i utvecklingen av dessa störningar. Andra livsomständigheter som vanvård, övergivande eller deprivation kan utgöra riskfaktorer. Hjärnskada kan också vara en bidragande orsak. Dessutom kan det öka risken att ha en förälder som är antisocial, alkoholberoende eller drogberoende.
Behandling av båda dessa störningar är extremt svår och utmanande, ibland nästintill omöjlig. Behandling av barn med uppförandestörning kan ha något större framgång, eftersom de oftast har föräldrar som ser till att de får vård. Även om det är mycket svårt att behandla någon som inte själv vill bli behandlad, får åtminstone ett barn upplevelsen av att träffa någon som kan hjälpa – till skillnad från en vuxen som självmant kan avstå från behandling. Vuxna med antisocial personlighetsstörning kan inte tvingas till behandling, om de inte begår brott och döms till vård av domstol.
Vilken specifik behandling som passar bäst kan endast avgöras av en legitimerad psykiatrisk specialist, men den kan omfatta läkemedelsbehandling samt individuell terapi, gruppterapi och/eller familjeterapi. Om en annan psykisk störning föreligger – vilket ofta är fallet – måste även den behandlas med läkemedel vid behov och beaktas under terapins gång.
Det finns viss forskning som tyder på att riskfaktorer i miljön, om de minskas, kan minska risken för att utveckla en uppförandestörning. Enligt DSM-IV är "risken för uppförandestörning förhöjd hos barn med en biologisk eller adoptivförälder med antisocial personlighetsstörning eller ett syskon med uppförandestörning. Störningen verkar också vara vanligare hos barn till biologiska föräldrar med alkoholberoende, affektiva störningar eller schizofreni, samt hos föräldrar med en historik av ADHD eller uppförandestörning."
Medan många av dessa faktorer ligger utanför enskilda personers kontroll, gör alkoholberoendet det inte. Föräldrar kan dessutom söka hjälp och behandling för de störningar som nämns ovan, vilket minskar risken att deras barn utvecklar en uppförandestörning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online