Tidiga västernfilmer och polisserier som The Lone Ranger och Dragnet skildrade ofta våld på ett komiskt och starkt overkligt sätt. Dagens dramaserier som CSI eller Dexter visar däremot inte bara våldets omedelbara konsekvenser utan även dess efterspel i blodiga detaljer. Kan sådana våldsamma skildringar negativt påverka sinnet – till exempel göra människor mer benägna att agera aggressivt eller till och med utföra våldshandlingar liknande de de sett i populärmedia?
I takt med att medicinsk vetenskap utvecklats till den nivå där avancerade elektriska kartor över hjärnan kan skapas, har vi fått möjligheten att koppla specifika hjärntillstånd till faktiska tankar och beteenden. Genom att ta magnetresonansbilder av någon hjärnbark medan personen tittar på bilder av nära och kära kan forskare se vilka områden i hjärnan som korrelerar med känslor av emotionell närhet och tillgivenhet.
På samma sätt har kognitionsforskare studerat hur barns hjärnor reagerar när de visas våldsamma videosekvenser. Dessa reaktioner har sedan jämförts med vår befintliga kunskap om vilka hjärnområden som styr olika funktioner, exempelvis rörelsedetektering, minne och vakenhetsgrad.
Enligt Dr. John P. Murray har 30 års forskning inom hjärnkartläggning visat att tittande på våldsamma tv-program kan få betydande effekter – inte bara på barnets hjärna utan också på dess yttre beteende. Medan detekteringen av hjärnförändringar orsakade av våldsamt material genom kartläggningsmetoder har en lång historia, är det först på senare tid som forskarna kunnat peka på exakta beteendeförändringar som ligger i kärnan av frågan.
Dessa förändringar inkluderar en ökad nivå av aggressivt beteende samt mer positiva attityder till aggression som ett acceptabelt socialt utlopp. Dessutom uppstår en tydlig avtrubbing gentemot våld efter långvarig exponering, vilket tydligen gör personens tolerans mot våld i samhället generellt mycket högre.
Detta kan leda till att barn, och så småningom vuxna, får en känsla av att överfall, mord och till och med massakrer helt enkelt är en normal del av vardagskulturen. En annan viktig effekt av tv-våld hos barn är en ökad rädsla för att själv bli offer för våld. Detta kallas "mean world-syndromet" – personen som lider av det känner att hon sannolikt kommer att drabbas av våld, även när statistiken visar att chanserna för detta faktiskt kan vara ganska låga.
Detta kan förklara varför många människor upplever att brottsligheten är okontrollerbar, trots att statistiken under 1990-talet visade ett betydande totalt minskad våldsbrottslighet.
Dave Grossman, en före detta överste i armén, har bidragit till förståelsen av hur mediavåld påverkar barn genom sin forskning om vad som krävs för att förvandla en vanlig medborgare – med en naturlig aversion mot att döda andra människor – till en effektiv soldat som drigger avtryckaren varje gång.
I sin bok On Killing: The Psychological Cost of Learning to Kill in War and Society argumenterar han för att våldsamma program kan ha samma effekt som militär träning när det gäller att bryta ner samhälleliga barriärer mot våld. När tittaren ser våld som en vardaglig händelse, och till och med upplever starkt stimulerande sensationer som ett resultat av programmen, blir hen mer kapabel att själv begå våldshandlingar.
Även om forskningen är tydlig när det gäller hur våldsamma tv-program kan påverka ett barns hjärna och beteende negativt, måste det noteras att en förmåga till våld och en mer positiv inställning till aggression inte nödvändigtvis leder till faktiskt våld. Till exempel, även om det verkar råda en epidemi av skolskjutningar, pekar det faktiska antalet händelser på att det fortfarande handlar om ett sällsynt fenomen.
Trots detta, med tanke på att många barn idag kan vara mer kapabla till våld, finns det en risk att fler våldsepisoder bryter ut allteftersom de växer upp och samhällets band fortsätter att försvagas. Att vara medveten om dessa risker som förälder eller vårdnadshavare – och begränsa barns exponering för våldsamt innehåll – kan därför vara ett viktigt steg för att skydda deras psykiska utveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online