Termen "pseudokrampanfall" (även kallade psykogena icke-epileptiska anfall) beskriver händelser som till synes liknar epileptiska anfall, men som drabbar personer som inte har epilepsi. Dessa anfall orsakas i stället av psykologiska faktorer och betraktas därför ofta som en form av konversionssyndrom. Konversionssyndrom är tillstånd där patienten uppvisar symtom på sjukdomar som han eller hon i själva verket inte lider av.
För att förstå vad ett pseudokrampanfall är är det viktigt att känna till de allmänna karaktärsdragen hos ett anfall. Anfall kan ta sig många uttryck, men de innebär i allmänhet en plötslig förändring i beteende, kroppsfunktion, sinnesintryck eller rörelser. De kan variera från plötsliga, ofrivilliga ryckningar i armar och ben till en tillfällig förlust av medvetande och "frystillstånd" under aktiviteter (så kallade partiella anfall).
Symtomen vid ett pseudokrampanfall liknar till stor del dem vid ett epileptiskt anfall, men skillnaden ligger i ursprunget: det ena är psykologiskt, det andra neurologiskt. Ett kännetecken för ett epileptiskt anfall är att hjärnan avger onormala elektriska urladdningar under anfallet. En sådan urladdning förekommer inte vid ett pseudokrampanfall.
Vissa beteenden är vanligare vid pseudokrampanfall än vid epileptiska anfall. Till exempel är det mer sannolikt att en person som får ett pseudokrampanfall biter sig i tungspetsen – vid ett äkta epileptiskt anfall blir tungan slapp och tungspetsen ligger ofta utom räckhåll för tänderna. Andra typiska drag är att anfallet har en gradvis debut, varar i två minuter eller längre, och att personen håller ögonen stängda under anfallet. Vid pseudokrampanfall rör sig dessutom ofta huvudet från sida till sida, något som sällan sker vid epileptiska anfall.
Ett elektroencefalogram (EEG) kan utesluta epilepsi hos en person som upplever pseudokrampanfall. Vid undersökningen fästs ett antal elektroder mot patientens hårbotten för att övervaka hjärnans elektriska aktivitet. Som nämnts ovan saknar pseudokrampanfall den onormala elektriska aktivitet som är typisk för epileptiska anfall. Dessutom leder många epileptiska anfall till frisättning av hormonet prolaktin, vilket kan påvisas i blodet efter anfallet. Ett pseudokrampanfall ger däremot ingen efterföljande ökning av prolaktinnivåerna i blodet.
Tre fjärdedelar av alla personer som drabbas av pseudokrampanfall är kvinnor. Debuten sker oftast i tidig vuxenålder eller under senare tonårstiden. Personer som får pseudokrampanfall har ofta även andra psykiatriska diagnoser, exempelvis svår depression eller ångestsyndrom. De har dessutom ofta en historia av många odefinierade eller svårförklarliga medicinska besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online