En typisk sociopat sitter sällan inspärrad bakom lås och bom – personen lever mitt bland oss i samhället, ofta på platser där man minst anar det. Faktum är att en sociopat kan bo precis bredvid dig. Sociopater framstår inte som uppenbara hot; de drar till sig andra med sin charm och karismatiska personlighet för att sedan orsaka hjärtesorg genom svek och lögner. Människor med sociopatiska drag bör undvikas, eftersom de lätt använder manipulation för att få som de vill.
En sociopat, som också kallas psykopat, är någon som utnyttjar andra genom lögner, stölder och fusk – helt utan att påverkas av sina handlingar. Tillståndet klassas som en antisocial personlighetsstörning och kännetecknas av beteendeavvikelser: personen saknar förmåga att känna skuld och empati samt visar total brist på hänsyn till andras känslor. Sociopater är ofta egocentriska och bryter mot moraliska, sociala och juridiska normer. De saknar dessutom de naturliga hämningar som rädsla brukar skapa hos de flesta människor – som svettningar, torr mun och spända muskler – vilka annars hindrar oss från att bryta mot lagen.
Sociopater utgör ungefär tre till fem procent av befolkningen. Enligt en publikation från American Psychiatric Association (APA) från 1994 har cirka tre av hundra män och en av hundra kvinnor störningen.
Det är inte fastställt exakt vad som gör att en person utvecklar sociopati, men forskare pekar på tre huvudsakliga förklaringar: arv (genetik), miljö (uppfostran) samt onormal hjärnaktivitet. Vissa menar att störningen beror på en genetisk disposition som går i familjer, medan andra tror att den orsakas av emotionell frånvaro tidigt i livet, vilket leder till en avskärmning från samhället. Sannolikt handlar det om en kombination av flera faktorer.
Studier av den välkända sociologen Dr. Lee Robins visade att risken ökar för ett barn att ärva störningen om föräldrarna har den. Robins fann även fler sociopatiska drag samt alkoholism hos fäder med sociopatiska barn, vilket tyder på att miljön också kan spela en roll. Adoptionsstudier av syskon som vuxit upp i olika hem visade dessutom att barn kan ärva sociopatiska egenskaper.
År 1944 kopplade den brittiske psykiatern John Bowlby antisocial personlighetsstörning till bristande moderlig omsorg under barnets första fem levnadsår. Studier som Robins genomförde 1966 visade att hemmiljö, skola och samhälle bidrog till utvecklingen av sociopatiska personligheter. Forskarna Sheldon och Eleanor T. Glueck visade i studier från 1968 att mödrar till barn med sociopatiska tendenser ofta saknade tillgivenhet för sina barn och inte fostrade dem konsekvent, vilket skapade en dysfunktionell hemmiljö.
I en studie från 2007 vid Institute of Psychology i London mättes hjärnaktiviteten hos sex sociopater och nio personer utan störningen. Tydliga skillnader upptäcktes när deltagarna visades bilder eller ansikten som uttryckte rädsla. Medan psykopaterna hade betydligt lägre hjärnaktivitet visade de normala deltagarna en markant ökning av hjärnfunktionen. Psykopaterna uppvisade också mycket lägre aktivering än kontrollgruppen när de såg glada ansikten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online