En psykisk funktionsnedsättning innebär att en persons förmåga att fungera kognitivt, emotionellt eller fysiskt begränsas till följd av ett psykiatriskt tillstånd. Tillståndet kan hindra personen från att utföra en uppgift eller delta i en aktivitet utan hjälp från andra. Vad som exakt räknas som en psykisk funktionsnedsättning varierar dock mellan olika lagar och regelverk, vilket gör definitionen till viss del subjektiv.
Ordet "handikapp" antyder att det finns någon form av brist eller tomrum som behöver fyllas. En psykisk funktionsnedsättning är däremot en begränsning i en persons förmåga att fungera socialt eller intellektuellt. Utöver den stigma som ofta är kopplad till ordet "handikappad" kan beskrivningen också ge en missvisande bild av situationen. Ordet "funktionsnedsättning" signalerar istället ett mer positivt perspektiv med bättre prognos. Funktionsnedsättningar kan vara både tillfälliga och bestående, men de går i många fall att behandla eller hantera.
Det finns många olika former av psykiska störningar. Depression är en vanlig sinnesstörning som diagnostiseras oftare hos kvinnor än hos män. Bipolär sjukdom är en annan sinnesstörning som delvis kan ha genetiska orsaker. Schizofreni är en psykotisk störning som kännetecknas av vanföreställningar och hallucinationer. Paniksyndrom är en ångeststörning som innebär återkommande panikattacker. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ytterligare en form av ångeststörning som utvecklas efter en specifik händelse eller en serie av traumatiska upplevelser.
Att leva med en psykisk funktionsnedsättning kan förändra livet på djupet. Den kan leda till svårigheter att bygga meningsfulla relationer, behålla ett stabilt arbete eller ta hand om sig själv. När tillståndet upptäcks kan det dock öppna dörrar till stöd – exempelvis extra hjälp i skolan, anpassningar på arbetsplatsen, psykoterapi eller medicinering. Tyvärr kan en diagnos också väcka skamkänslor. Barn kan retas i skolan, och diskriminering förekommer på arbetsplatser. Detta kan i sin tur göra att människor drar sig undan och mår sämre.
I USA anser Equal Employment Opportunity Commission (EEOC) att en psykisk funktionsnedsättning utgör en funktionsvariation om den väsentligt begränsar en eller flera viktiga livsfunktioner. En person som bedöms ha en funktionsnedsättning har rätt att begära vissa anpassningar från sin arbetsgivare för att kunna utföra sitt jobb. Personer som inte kan arbeta på grund av en psykisk funktionsnedsättning kan även ha rätt till social trygghet i form av invaliditetsersättning. För att avgöra om en person omfattas av skyddet beaktas svårighetsgraden, varaktigheten och frekvensen av funktionsnedsättningen, samt personens förmåga att utföra något arbete – med eller utan anpassningar.
Att få en diagnos kan vara svårt att acceptera. Även om ett tillstånd medför vissa begränsningar behöver informationen inte nödvändigtvis delges alla. Vem man väljer att berätta för, och hur mycket, är något att överväga. Om din funktionsnedsättning påverkar din förmåga att göra ditt jobb bör du exempelvis informera din arbetsgivare och söka stöd. Detsamma gäller för dig som studerar. Om specifika relationer påverkas kan det vara klokt att förklara din situation i förtroende för den personen. Detta betyder inte att en psykisk funktionsnedsättning är något att skämmas för – snarare är det en försiktighetsåtgärd. Trots att psykisk ohälsa är vanligt förekommande och lagar mot diskriminering finns, fortsätter diskriminering tyvärr att ske.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online