Användningen av existentiell teori inom psykoterapi tog fart under 1900-talet. Teorins grundprinciper, såsom de tillämpas inom psykoterapin, bygger på idén att människor i slutändan är ensamma och att denna insikt väcker ångest. Dr. Irvin D. Yalom var en av de första psykiatrikerna som integrerade existentiell filosofi i psykologin. Existentiell terapi fokuserar både på dödens slutgiltighet och på att hjälpa patienter att utveckla en djupare självkännedom.
Yalom identifierade fyra existentiella grundteman som ofta ligger till grund för terapeutiskt arbete: döden, friheten, isoleringen och meningslösheten. I gruppterapi kan dessa teman utforskas genom konkreta övningar och verktyg. Nedan presenteras fyra beprövade metoder som gruppledare kan använda för att skapa meningsfulla och transformativa gruppsessioner.
Existentiell psykoterapi handlar bland annat om att hjälpa patienter minska sin ångest genom att konfrontera och förstå döden. Ge gruppen i uppgift att skriva sin egen dödsruna eller sitt eget minnestal, som om de skulle gå bort redan idag. Låt deltagarna klä sig i svart och läsa upp sina tal högt inför gruppen. Avsluta sessionen med en gemensam diskussion där patienterna får dela sina känslor och reflektioner kring uppgiften. Övningen hjälper deltagarna att prioritera vad som verkligen betyder något i livet.
Använd Gendlins fokuseringsteknik eller en annan form av meditation i gruppterapin. Inom existentiell psykologi ska varje gruppmedlem bli medveten om sig själv, och Gendlins fokusering kan hjälpa patienterna att nå dit. Uppmuntra gruppmedlemmarna att stänga ögonen och koncentrera sig på sin andning. Fråga sedan var och en hur livet känns just nu och låt hen välja ett personligt problem att fokusera på. Hjälp deltagarna att känna efter hur problemet manifesteras i kroppen och att gradvis definiera och ge det språk. Tekniken främjar närvaro, kroppsmedvetenhet och emotionell klarhet.
Även om tekniken med den tomma stolen ursprungligen kommer från gestaltterapin använder många existentiella psykoterapeuter den också. Metoden är särskilt användbar i gruppmiljöer eftersom den gör det möjligt för deltagarna att bearbeta en förlust eller en olöst konflikt i en trygg och stödjande miljö. Ställ en tom stol framför en gruppmedlem som har uttryckt en olöst konflikt kopplad till en avliden person. Uppmuntra patienten att tala till den tomma stolen precis som hen skulle göra om den saknade personen satt där. När övningen är klar låter du hela gruppen diskutera och gemensamt bearbeta upplevelsen.
En av de viktigaste komponenterna i gruppterapi är att låta deltagarna återberätta sin personliga historia. Inom existentiell gruppterapi är det lika viktigt att patienterna får möjlighet att dela sina berättelser. Som gruppledare vägleder du patienterna att berätta sina historier utifrån gruppens övergripande tema. Öppna frågor kan användas för att fylla luckor i berättelsen och fördjupa resonemanget. Uppmuntra gruppmedlemmarna att lyssna, reflektera och relatera till varandras berättelser genom att lyfta fram gemensamma erfarenheter och likheter. På så vis skapas sammanhang, mening och gemenskap i gruppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online