Bipolär sjukdom, tidigare kallad manisk-depressiv sjukdom, är en kronisk hjärnsjukdom som kännetecknas av extrema växlingar i beteende och humör. Den exakta orsaken är inte känd, men forskarna tror att en kombination av biologiska, genetiska och miljömässiga faktorer spelar in. Även om sjukdomen inte kan botas finns det effektiva behandlingsalternativ – däribland litium – som kan hjälpa de flesta. Löpande uppföljning hos vårdpersonal är avgörande för att anpassa behandlingen efter patientens föränderliga behov över tid.
Patienter med bipolär sjukdom går igenom så kallade sinnesstämningsepisoder som varar i minst en till två veckor och som ger allvarliga symtom. I ett maniskt tillstånd kan personen ha hög energi och känna sig ovanligt glad och självsäker. Andra symtom på mani är att tala snabbt, sova mycket lite samt agera impulsivt eller riskfyllt.
Ett depressivt tillstånd kännetecknas istället av perioder av oro eller tomhetskänsla, trötthet, rastlöshet, förändrad aptit och i värsta fall suicidtankar. Enligt den amerikanska myndigheten National Institute of Mental Health kan en person i ett svårt maniskt eller depressivt tillstånd också drabbas av psykotiska symtom, exempelvis hallucinationer.
Maniepisoder förekommer sällan isolerat; de föregås eller följs oftast av episoder av depression. Litium används för att behandla både maniska och depressiva episoder och har visat sig effektivt för att stabilisera humöret. Enligt Psychology Information Online börjar patienterna må bättre redan en till två veckor efter att behandlingen inletts, men det kan ta allt från några veckor till flera månader innan episoden är helt under kontroll.
Därför får många patienter en kontinuerlig underhållsdos av litium för att snabbare kunna hejda nya episoder och minska deras svårighetsgrad. För att behandlingen ska vara säker krävs regelbundna blodprov, eftersom koncentrationen av litium i blodet måste hållas inom ett smalt terapeutiskt intervall.
Vanliga biverkningar när man börjar med litium är dåsighet, törst, illamående, kräkningar, trötthet, darrningar och svaghet. Dessa går oftast att hantera genom att sänka dosen. Läkaren måste regelbundet kontrollera litiumnivån i blodet och justera dosen så att mängden läkemedel räcker för att verka, men samtidigt är låg nog för att undvika biverkningar.
Sköldkörtelfunktionen kan också påverkas av litium; i sådana fall kan läkaren förskriva sköldkörtelhormon i kombination med läkemedlet. Kontakta alltid vården om du får kraftig diarré, upprepade kräkningar, grov darrning eller förvirring – det kan tyda på litiumförgiftning och kräver akut vård.
Även om litium är förstahandsvalet vid bipolär sjukdom hjälper det inte alla patienter. Antiepileptiska läkemedel som karbamazepin (Tegretol) och valproat (Depakote), som normalt används mot epileptiska anfall, fungerar också som effektiva humörstabiliserare. Läkare använder dessutom antipsykotiska läkemedel som olanzapin (Zyprexa), aripiprazol (Abilify) och kvetiapin (Seroquel) mot vissa symtom.
Antidepressiva läkemedel som fluoxetin (Prozac) och sertralin (Zoloft) kan användas för att behandla depressiva episoder vid bipolär sjukdom, enligt National Institute of Mental Health. De kombineras dock oftast med ett humörstabiliserande läkemedel, eftersom antidepressiva ensamma kan utlösa maniska episoder.
Ångestsjukdomar som social fobi och uppmärksamhetsstörningar som ADHD förekommer ofta samtidigt med bipolär sjukdom, och dessa diagnoser har delvis överlappande symtom. National Institute of Mental Health konstaterar att personer med bipolär sjukdom löper högre risk för missbruk av alkohol eller droger, även om orsakerna ännu inte är helt klarlagda.
Fysiska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, fetma, diabetes och migrän är också vanligare hos personer med bipolär sjukdom. Detta kan dock delvis bero på biverkningar av medicineringen snarare än på sjukdomen i sig.
Kom ihåg: Ändra aldrig dos eller avbryt litiumbehandling på egen hand – kontakta alltid din läkare eller annan vårdpersonal om du har frågor om din medicinering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online