Bipolär sjukdom är en komplex psykisk störning vars exakta orsaker ännu inte har fastställts fullt ut, och den underliggande fysiologin är inte helt förstådd. Enligt forskning som publicerades år 2000 i The Journal of Clinical Psychiatry har sjukdomens varierade symtom och karaktärsdrag gjort det svårt att dra säkra slutsatser om dess biologiska mekanismer.
Forskning tyder dock på att flera faktorer kan spela en roll. Enligt eMedicine.Medscape.com kan genetik vara en viktig del – personer som har en släkting i första hand (förälder eller syskon) med bipolär sjukdom löper cirka sju gånger högre risk att själv utveckla sjukdomen. Utöver arvet finns troligen även andra bidragande faktorer.
Bipolär sjukdom, tidigare ofta kallad manisk depression, är en kronisk psykisk störning som kan begränsa en persons vardagliga funktionsförmåga under långa perioder. Sjukdomen kännetecknas av alternerande depressiva och maniska episoder, med perioder av normalt fungerande emellan.
En depressiv episod innebär en förlängd period av djup nedstämdhet. Symtomen kan omfatta att sova och äta för mycket eller för lite, social tillbakadragenhet samt tankar på självmord. En manisk episod kan däremot präglas av eufori, irritabilitet och impulsivt beteende. I svåra fall kan bipolär sjukdom även åtföljas av perioder av psykos. De olika formerna av sjukdomen inkluderar bipolär typ I, bipolär typ II och cyklotymi.
Fysiologi är läran om de processer och funktioner som upprätthåller livet. Det är ett brett forskningsområde som omfattar studier av celler, bakterier, vävnader och muskler, samt hur dessa delar samverkar. Patofysiologi är läran om när dessa processer inte fungerar som de ska – det vill säga hur sjukdom påverkar organens eller organismens funktion.
Enligt eMedicine.Medscape.com är patofysiologin vid bipolär sjukdom inte helt klarlagd. Det innebär att den exakta natur hos den dysfunktion som orsakar sjukdomen ännu inte är förstådd.
Bipolär typ I kan kopplas till strukturella avvikelser i vissa delar av hjärnan, bland annat amygdala, basala ganglierna och prefrontala cortex, enligt MentalHealth.com. Även hippocampus och det limbiska systemet kan vara inblandade i sjukdomen.
Enligt EverydayHealth.com kan hjärnan hos personer med bipolär sjukdom producera högre mängder av signalsubstanserna serotonin, dopamin och noradrenalin. Dessa ämnen hjälper till att reglera humör och känsloläge. Dessutom kan hormonet östrogen bidra till humörstörningar hos kvinnor i viss utsträckning.
Fysiologin bakom bipolär sjukdom kan också involvera en dysfunktion i neuronernas natrium- och kalciumkanaler. Enligt en artikel från 2008 i Psychiatric News ingår dessa kanaler i cellmembranen och hjälper till att reglera mängden elektriskt laddade natrium- och kalciumjoner som passerar in och ut ur nervcellerna. När denna reglering störs kan det påverka hur nervceller kommunicerar, vilket kan bidra till sjukdomens symtom.
Bildgivande undersökningar av hjärnan (neuroimaging) har visat likheter mellan hjärnorna hos personer med bipolär sjukdom och personer med schizofreni, enligt eMedicine.Medscape.com. Dessa likheter tyder på att fysiologin bakom de två sjukdomarna till viss del kan överlappa. Neuroimaging omfattar olika metoder för att avbilda hjärnans struktur och funktion, exempelvis MRI och PET.
Även om mycket återstår att upptäcka ger den pågående forskningen allt bättre förutsättningar att förstå bipolär sjukdoms biologiska grunder – kunskap som i sin tur kan leda till mer effektiva behandlingar och tidigare diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online