Bipolär sjukdom behandlas ofta med psykiatriska metoder, främst på grund av riskerna som maniepisoder medför. Ordinerade läkemedel kan hjälpa till att stabilisera humörsvängningar, men de erbjuder inga konkreta strategier för symtomhantering om medicineringen inte tas som föreskrivet. Den psykologiska behandlingsmodellen kompletterar därför medicinsk vård genom att lära patienten hanteringsstrategier via utbildning, familjeengagemang och individuell psykoterapi.
Familjefokuserad terapi är en psykoterapiform som involverar familjen som en aktiv del av lösningen under behandlingsprocessen. Fokus ligger på familjeroller, kommunikationsstilar och relationer snarare än på orsaker eller familjehistoria. En studie publicerad i Canadian Psychiatry Review visade att familjefokuserade terapier framgångsrikt förebyggde återfall i bipolära symtom samt depressiva episoder under en tvåårig uppföljningsperiod. Terapiformen är dock tidskrävande – studien omfattade 21 sessioner à en timme spridda över nio månader.
Bipolär sjukdom klassificeras som en affektiv störning enligt DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders), det diagnostiska manualsystem som mentalvårdspersonal använder. Vid bipolär sjukdom typ 1 alternerar patienten mellan extrema maniepisoder, perioder av balans och depression, vilket kan pågå i veckor eller månader åt gången. Patienter med bipolär sjukdom typ 2 upplever hypomani, balans och depression, men de depressiva episoderna är mer långvariga och kroniska. Vid så kallad snabb cykling kan humörväxlingarna ske veckovis, dagligen eller till och med inom loppet av ett dygn.
Utbildning om sjukdomen, så kallad psykoedukation, är en nyckelkomponent i den psykologiska behandlingen. Genom att utbilda både patienten och anhöriga blir det lättare att förutse triggers och identifiera vilka humörlägen som närmar sig. Ökad förståelse för bipolär sjukdom ger patienten en starkare känsla av kontroll över sin situation. Patienter med bipolär sjukdom typ 2 bör exempelvis lära känna sina hypomana och depressiva episoder. Även om hypomani generellt anses lättare att kontrollera än mani, kan kronisk depression öka risken för suicidtankar. Med rätt kunskap kan patienten därför upprätta en beredskapsplan i god tid innan en depressiv period tar fart.
Den kognitiva beteendeterapeutiska (KBT) metoden bygger på en systematisk analys av patientens tankar, känslor och beteenden. Psykoterapeuten kan exempelvis hjälpa patienten att kartlägga automatiska tankar som uppstår i situationer där negativa maniska beteenden hotar att ta över. Dessa tankar diskuteras sedan i terapin, och tillsammans läggs en strategi för att ersätta dem med mer konstruktiva och realistiska tanke mönster.
Patienter med bipolär sjukdom uppmuntras att upprätthålla regelbundna tider för sömn, medicinering (om sådan är ordinerad) och dagliga aktiviteter. Ett stabilt schema kan förebygga triggers som annars kan utlösa depression eller maniepisoder. Schemaläggningen kan även innefatta ett stämningsdiagram där patienten dagligen registrerar sitt humör på en skala från mani till depression. Irritabilitetsnivåer, intagna mediciner, antal sömntimmar och betydelsefulla händelser noteras också. Över tid gör detta det möjligt att identifiera mönster, utifrån vilka behandlingen kan justeras – till exempel genom dosjusteringar eller minskad exponering för specifika triggers.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online