Bipolär sjukdom är en kronisk neurodevelopmentell sjukdom som kännetecknas av snabba svängningar i humör, tankar, energi och beteende. Sjukdomen debuterar vanligtvis under tonåren eller i tidig vuxenålder. När den visar sig redan i barndomen är den ofta allvarlig och mycket störande för både barnet och familjen.
Tidig behandling kan dramatiskt minska symtomen och förbättra de långsiktiga resultaten avsevärt. En bred, multimodal behandlingsplan ger bäst effekt. Strategierna du bör inkludera i ditt barns program omfattar läkemedel, barnterapi, föräldrautbildning eller familjeterapi samt beteendevetenskapliga metoder som tydliga gränssättning, effektiv användning av belöningar, familjeregler och träning i humörhantering.
Läkemedel kan lindra symtom och förbättra de långsiktiga utfallen vid bipolär sjukdom. Prata med ditt barns psykiater eller läkare om vilka medicinska alternativ som finns. Lithium, Risperdal och Abilify är alla godkända av FDA (den amerikanska läkemedelsmyndigheten) för behandling av bipolär sjukdom hos barn. Andra läkemedel som visat sig hjälpsamma är stämningsstabiliserare, atypiska antipsykotika samt antidepressiva läkemedel i kombination med en stämningsstabiliserare.
Ditt barns läkare bör starta med en låg dos och sedan långsamt öka den tills den lägsta effektiva dosen hittats. Det är viktigt att föräldrarna följer symtomen noggrant och rapporterar framsteg och problem till den ordinerande läkaren.
Låt ditt barn gå i terapi hos en psykolog, kurator eller terapeut som har erfarenhet av att arbeta med barn med bipolär sjukdom. Rätt terapeut kan ge barnet verktyg att förstå och hantera sina känslor.
Terapi kan utbilda, upplysa och stärka föräldrar så att de blir mer effektiva medterapeuter i behandlingen av sitt bipolära barn. Genom att hela familjen involveras skapas ett mer stabilt och stödjande hemmiljö.
Bipolära barn behöver struktur. När du ger en instruktion ska du specificera vad barnet måste göra, inom vilken tidsram och vilka konsekvenserna blir. Bipolära barn kan bli advokatlika i sina diskussioner och förhandlingar – undvik att hamna i maktkamp. Fokusera istället på det positiva beteende barnet behöver uppvisa för att nå positiva resultat. Säg till exempel: "Du behöver städa undan dina leksaker före middagen. När leksakerna är undanstädade får du titta på TV."
Var generös med belöningar, och särskilt med märkt beröm (labeled praise), för att uppmuntra efterföljd. Med märkt beröm talar du om exakt vilket beteende eller vilken inställning du är nöjd med. Du kan till exempel säga: "Tack för att du städade undan dina leksaker. Jag uppskattar verkligen att du gjorde det utan att klaga."
Använd time outs så ofta som det behövs, men använd dem som nedkylningsepoker, inte som straff. Bipolära barn har svårt att reglera sitt humör, så en viktig socialisationsuppgift för dig blir att hjälpa dem lära sig självkontroll. När barnet är upprört, respektlöst, argt eller trotsigt – argumentera inte. Säg till barnet att det behöver lugna ner sig. Förklara att om det inte kan lugna sig självt behöver det ta lite tid ensam tills det är tillräckligt lugnt för att kontrollera sina ord och sitt beteende. När barnet har lugnat sig och återkommer – beröm det för att ha lugnat ner sig själv.
Diskutera reglerna tillsammans och sätt upp dem synligt hemma. Var tydlig med konsekvenserna av upprepade regelbrott. Be barnet komma med förslag på vad konsekvenserna borde vara, och välj konsekvenser som står i proportion till misskötsamheten. När reglerna bryts, påminn barnet om: "Vi kom överens om att detta är konsekvensen när man bryter mot regeln." Det är svårare för barn att bli indignerade när de själva varit med och utformat den överenskomna konsekvensen.
Bipolära barn har ofta liten självkännedom. De saknar insikt om hur deras humör påverkar deras verbala uttryck och beteende, och de förstår inte alltid hur deras ord, attityd och beteende påverkar andra. Använd "speglning" (reflection) för att hjälpa dem känna igen och benämna sina humör. Säg till exempel: "Du verkar ledsen" eller "Jag ser att du är upprörd."
Bekräfta deras känslor – det hjälper dem att lugna ner sig – men bekräfta inte deras olämpliga beteenderesponser på känslorna. Påpeka hur deras humör påverkar deras beteende och påminn dem om tidigare samtal om hur de kan hantera sina intensiva känslor. Säg till exempel: "Du beter dig respektlöst för att du är arg, och det kommer inte att göra saken bättre. Gå och lugna dig, och när du är redo att prata om det sakligt tar vi det då." Belöna dem med märkt beröm när de tar positiva steg mot självkontroll.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online