Bipolärt syndrom typ II är en hjärnstörning som påverkar humöret och orsakar förändringar i sinnesstämning, energinivå och förmåga att fungera i vardagen. Till skillnad från bipolärt syndrom typ I kännetecknas typ II oftast av ett mönster där depressiva episoder alternerar med plötsliga men kortvariga perioder av hypomani. Fullt utvecklade maniska eller blandade episoder är sällsynta. Symtomen kan vara mycket påfrestande och leda till svårigheter i relationer, på arbetet och i skolan. Behandlingen består vanligtvis av en kombination av medicinering och psykoterapi, där social färdighetsträning är en värdefull psykoterapeutisk metod.
Syftet med social färdighetsträning är att hjälpa personer med bipolärt syndrom typ II att utveckla de interpersonella färdigheter som krävs för att kunna delta i lämpliga sociala interaktioner. Målen kan inkludera att lära sig föra småprat med andra, bibehålla ögonkontakt samt känna igen och tolka sociala signaler. Förhoppningen är att personen ska kunna använda de förvärvade färdigheterna för att förbättra sina sociala interaktioner i olika situationer, samtidigt som självkänslan och förmågan att fungera i vardagen stärks.
Social färdighetsträning kan erbjudas personer med bipolärt syndrom typ II i flera olika miljöer, exempelvis i skolan, inom psykiatrisk vård eller hos privatpraktiserande terapeuter. Träningen kan ske antingen i grupp eller individuellt, och vissa rekommendationer föreslår att grundläggande sociala färdigheter först bör tränas individuellt.
Gruppsessioner erbjuder fler möjligheter till rollspel och feedback jämfört med individuella sessioner, vilket ofta ger större nytta. Sessionerna är strukturerade kring aktiviteter som fokuserar på utveckling av specifika sociala färdigheter. Varje session följer ett fast format med uppvärmningsaktiviteter, instruktion, demonstration, rollspel, feedback samt hemuppgifter och repetition.
Vid social färdighetsträning för personer med bipolärt syndrom typ II är det viktigt att följa stegen i traditionella modeller för denna intervention, eftersom det ökar möjligheterna till lyckat lärande och färdighetsutveckling. Instruktion, demonstration och rollspel utgör de första stegen. Dessa steg är relativt enkla att genomföra och består enligt Stephen Smiths artikel i ERIC Digest av följande:
Nästa steg i processen innefattar att ge feedback och skapa möjligheter till hemuppgifter och repetition, genom vilka personen får träna på de sociala färdigheter som lärts ut. Dessa steg är lika viktiga för att främja lärande och färdighetsinhämtning. När rollspelet har genomförts ger gruppmedlemmarna och terapeuten positiv feedback samt förslag som stärker förståelsen av färdigheten. Därefter får deltagarna hemuppgifter som gör det möjligt att använda den nyinlärda färdigheten utanför träningen, för att ytterligare öva på den i verkliga situationer och interaktioner.
Att utvärdera framsteg är en viktig del av social färdighetsträning. För personer med bipolärt syndrom typ II, som lever med sjukdomens långvariga och allvarliga påverkan på vardagsaktiviteter och relationer, är det avgörande att de inlärda sociala färdigheterna regelbundet bedöms och utvärderas. Endast genom kontinuerliga möjligheter till utvärdering, finjustering och återinlärning kan personer med bipolärt syndrom typ II stärka de färdigheter som behövs för att leva ett så normalt liv som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online