Enligt National Alliance on Mental Illness (NAMI) lever över 10 miljoner amerikaner med bipolär sjukdom. Sjukdomen är ett allvarligt psykiatriskt tillstånd som kännetecknas av kraftiga svängningar i humör, energi och funktionsförmåga – från perioder av upprymd mani till djupa depressioner. En noggrann bedömning är avgörande för att kunna ställa rätt diagnos och ge rätt behandling.
Psykiatriker och kliniska psykologer har särskild utbildning för att diagnostisera psykiska sjukdomar, bland annat bipolär sjukdom. Diagnosen ställs om de kriterier som anges i DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) är uppfyllda. I Sverige används dessutom klassifikationssystemet ICD-10, där bipolär sjukdom ingår i gruppen affektiva syndrom.
Bipolär sjukdom typ 1 innefattar episoder av mani och depression, medan typ 2 innefattar episoder av hypomani och depression. Hypomani är kortare till sin varaktighet och mindre allvarlig än mani, men kan ändå påverka både vardag och relationer påtagligt.
En manisk eller hypomanisk episod innebär att minst tre av följande symtom föreligger:
högt stämningsläge
irritabilitet
överdriven självuppskattning eller storhetsidéer
minskat behov av sömn
ökad pratsamhet
tankeflykt
nedsatt koncentrationsförmåga
ökad målinriktad aktivitet
överdrivet engagemang i njutbara aktiviteter med hög risk för negativa konsekvenser
En depressiv episod innebär att minst fem av följande symtom finns samtidigt:
nedsatt stämningsläge
bortfall av intresse eller glädje för aktiviteter man tidigare uppskattade
betydande vikt- eller aptitförändringar
sömnlöshet eller överdriven sömnighet
psykomotorisk agitation eller hämning
trötthet och energibrist
känslor av värdelöshet eller överdrivna skuldkänslor
nedsatt koncentrations- och beslutsförmåga
återkommande tankar på död eller självmord
Bedömningen av bipolär sjukdom kräver en genomgång av stämningsförändringarnas historia. För att diagnosen ska kunna ställas krävs minst en aktuell eller tidigare episod av mani eller hypomani, samt minst en aktuell eller tidigare depressiv episod. Läkaren frågar ofta även anhöriga, eftersom personen själv kan ha svårt att minnas eller inse sina uppgångsperioder.
En episod är en definierad tidsperiod då vissa stämningssymtom förekommer samtidigt. Maniska episoder varar i minst en vecka, depressiva episoder i minst två veckor och hypomaniska episoder i minst fyra dagar i följd.
Bipolär sjukdom misstolkas ofta som svår depression, eftersom de flesta bara söker vård när de mår dåligt – inte när de befinner sig i ett uppgånget skede. Detta är problematiskt eftersom många antidepressiva läkemedel kan utlösa maniska episoder hos personer med bipolär sjukdom. Därför bör vården alltid undersöka om det finns tecken på tidigare hypomani eller mani innan antidepressiv behandling inleds.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online