Bipolär sjukdom och borderline personlighetssyndrom (BPD) beskrivs båda i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), den psykiatriska diagnosmanualen som används världen över. De två tillstånden kan förekomma samtidigt, men det är inte alltid fallet. Medan det finns former av bipolär sjukdom som debuterar redan i barndomen, drar kliniker sig normalt för att ställa en BPD-diagnos hos barn – tillståndet identifieras vanligtvis först efter arton års ålder.
Diagnos av bipolär sjukdom ställs alltid av en utbildad professionell, exempelvis en psykiater eller legitimerad psykolog. Typiskt sett söker patienter vård i samband med sin första maniska episod, eftersom symtomen då ofta blir så påtagliga att omgivningen reagerar.
Människor med bipolär sjukdom upplever extrema svängningar i humöret mellan högt och lågt. Maniska episoder kännetecknas av en grandios självbild, minskat sömnbehov, ökad kreativitet, förhöjd energi samt riskfyllda beteenden, som överdrivna utgifter eller hänsynslöst körande. Under depressiva perioder dominerar istället nedstämdhet, förlust av intresse och glädje, minskad motivation och låg energinivå.
Även borderline personlighetssyndrom diagnostiseras av en utbildad specialist. Människor med BPD uppvisar kroniska mönster av dysfunktion och instabilitet i både känsloliv och relationer. Det är vanligt att patienterna har haft långvarig kontakt med den psykiatriska vården innan diagnosen slutligen ställs i vuxen ålder.
Borderline personlighetssyndrom kännetecknas framför allt av emotionell instabilitet. Den yttrar sig bland annat som intensiva ansträngningar för att undvika verkligt eller upplevt övergivande, problematiska relationer som växlar mellan idealisering och avvärdering, låg självkänsla samt impulsiva och riskfyllda beteenden, såsom självskadebeteende. Även återkommande suicidhandlingar, intensiv ilska, kortvariga paranoida tankegångar och djupa känslor av inre tomhet är vanliga symtom.
Det första steget för att skilja de båda tillstånden åt är att förstå att bipolär sjukdom är en humörstörning, medan BPD är ett personlighetssyndrom. Båda är kroniska tillstånd, men deras natur skiljer sig väsentligt. Vid bipolär sjukdom kommer symtomen i avgränsade episoder med perioder av relativt stabilt mående emellan, och tillståndet kan ofta behandlas framgångsrikt med läkemedel som stämningsstabiliserande mediciner i kombination med samtalsterapi. BPD är däremot svårare att behandla, eftersom symtomen är djupt förankrade i patientens personlighet och därmed mer bestående över tid. Med rätt behandlingsinsats, exempelvis dialektisk beteendeterapi (DBT), kan dock många personer med BPD uppnå betydande förbättringar i sin vardag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online