Bipolär sjukdom, som ibland kallas manisk-depressiv sjukdom eller manisk-depressiv störning, innebär extrema svängningar i humör, beteende, energi och tankemönster. Förändringarna är så intensiva att de ofta stör personens förmåga att fungera i vardagen.
Det första steget vid utredning av bipolär sjukdom är oftast en psykologisk utvärdering. Läkare, psykiatriker och psykologer kartlägger patientens symtom, psykologiska bakgrund samt eventuell familjehistoria av psykiska sjukdomar och affektiva störningar. En noggrann intervju om tidigare episoder av mani, hypomani och depression är central i bedömningen.
Innan diagnosen ställs undersöker läkaren patienten för att utesluta andra tillstånd som kan orsaka liknande symtom. Sköldkörtelrubbningar, binjuresjukdomar, neurologiska sjukdomar och födoämnesallergier kan nämligen också ge plötsliga och extrema humörsvängningar. Blodprov och en fysisk undersökning används därför ofta som ett första steg i utredningen.
Inom forskningen prövas om bipolär sjukdom kan identifieras med icke-invasiv bilddiagnostik, exempelvis positronemissionstomografi (PET) och magnetresonansavbildning (MRI). Dessa metoder används dock främst i forskningssammanhang och inte som rutinundersökning i klinisk vardag.
Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), som ges ut av American Psychiatric Association (APA), innebär bipolär sjukdom typ I svåra depressiva och maniska episoder. Bipolär sjukdom typ II kännetecknas i stället av svåra depressiva episoder tillsammans med hypomana episoder, alltså lindrigare former av mani.
Bipolär sjukdom är ofta svår att diagnostisera eftersom tillståndet delar många symtom med adhd (attention deficit hyperactivity disorder), svår depression, borderline personlighetssyndrom och uppförandestörning. Det är därför inte ovanligt att det tar lång tid innan rätt diagnos ställs, vilket gör en grundlig och återkommande utvärdering extra viktig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online