DSM är förkortningen för Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, det diagnostiska referensverk som ges ut av American Psychiatric Association (APA) och som utgör grunden för klassificeringen av psykiatriska diagnoser. Manualen innehåller de kriterier som yrkesverksamma inom vården använder för att kunna ställa en psykiatrisk diagnos. Även om DSM beskriver diagnoskriterierna för bipolär sjukdom hos vuxna har det länge saknats en separat diagnos för barn med tidig debut. Detta är inte ett förbiseende, utan beror på att forskningsfältet är ungt – bipolär sjukdom hos barn och ungdomar har endast erkänts och studerats vetenskapligt under de senaste decennierna.
Den fjärde upplagan av manualen, DSM-IV, publicerades 1994. Vid den tidpunkten ansågs bipolär sjukdom vara en sjukdom som enbart drabbade vuxna. Sedan dess har kunskapen om hjärnan gjort enorma framsteg. Tack vare banbrytande forskning vet man idag att bipolär sjukdom med tidig debut är en realitet. Experter har utvecklat och fortsätter att förfina diagnostiska verktyg för denna patientgrupp, men officiellt godkända riktlinjer fanns länge inte i DSM, eftersom ingen ny upplaga hade getts ut sedan 1994.
År 2013 kom dock DSM-5. Denna upplaga införde bland annat diagnosen disruptiv sinnesstämningsstörning (disruptive mood dysregulation disorder, DMDD), som syftar till att bättre skilja kroniskt irritabla barn utan egentliga maniska episoder från barn med bipolär sjukdom. Kriterierna för mani kräver dock fortfarande en tydligt avgränsad episod, vilket innebär att många barn med markanta symtom ännu inte uppfyller de formella kriterierna.
Bipolär sjukdom hos barn ser ofta annorlunda ut än den bild som beskrivs för vuxna i DSM. Hos vuxna följer sjukdomen ett tydligt mönster med distinkta perioder av mani och depression. Enligt DSM ska dessa stämningsfaser vara uttalade och bestå under en viss tid, med minst en veckas varaktighet. Barn med bipolär sjukdom uppfyller ofta inte dessa kriterier. De uppvisar vanligen snabba stämningssvängningar och kan ibland gå igenom flera faser av mani och depression under samma dag. De snabba cyklerna suddar dessutom ofta ut gränsen mellan när en fas slutar och nästa börjar. Kliniken kan istället präglas av en kronisk, ihållande irritabilitet kombinerad med svängningar i sinnesstämningen. Forskare och experter på barn- och ungdomspsykiatri har dock konfirmerat att sjukdomen går att diagnosticera även hos barn.
Det första och ofta svåraste steget vid diagnostik är att skilja bipolär sjukdom från alla andra tillstånd eller beteendeproblem som kan orsaka stämningssvängningar och likna sjukdomsbilden. Tillstånd som ofta förväxlas med bipolär sjukdom är ADHD (aktivitets- och uppmärksamhetsstörning), trotssyndrom (ODD), uppförandestörning, Aspergers syndrom och ångestsyndrom. Att fastställa den bakomliggande orsaken är avgörande, eftersom bipolär sjukdom behandlas med kraftfulla läkemedel som inte ger någon nytta – och som till och med kan förvärra andra tillstånd – om barnet fått fel diagnos.
En korrekt diagnos kräver också att man skiljer mellan problematiska men ändå typiska känslomässiga och beteendemässiga variationer och sådana som utgör ett allvarligt tillstånd. Utöver att värdera de kriterier som definieras i DSM för mani och depression bedömer yrkesverksamma även andra drag som ofta delas av barn med bipolär sjukdom, exempelvis sömnsvårigheter, separationsångest, häftiga raseriutbrott och trotsigt beteende.
Det första målet med behandlingen är att stabilisera stämningssvängningarna med läkemedel. Bland de läkemedel som används finns stämningsstabiliserare, antiepileptika, antipsykotika, bensodiazepiner och antidepressiva medel. Litium har lång erfarenhet av att framgångsrikt behandla maniska symtom och är därför oftast förstahandsvalet. Även antiepileptiska läkemedel har visat sig verksamma mot maniska episoder; till denna grupp hör preparat som Depakote (valproat), Tegretol (karbamazepin), Lamictal (lamotrigin), Topamax (topiramat) och Trileptal (oxkarbazepin). Antipsykotiska läkemedel som Risperdal (risperidon), Zyprexa (olanzapin), Abilify (aripiprazol) och Geodon (ziprasidon) hjälper till att förebygga maniska och depressiva episoder och behandlar även ilska och aggression. Antidepressiva används endast med stor försiktighet, eftersom de kan utlösa en manisk episod eller snabba stämningscykler.
Psykologisk terapi för både barnet och familjen är en viktig del av behandlingen. Metoder som kognitiv beteendeterapi (KBT), interpersonell och social rytmterapi samt familjeorienterad terapi hjälper barnet att lära sig färdigheter som är avgörande för att kunna hantera de känslomässiga och beteendemässiga problem som följer med bipolär sjukdom.
Bipolär sjukdom är en livslång sjukdom som behöver övervakas och behandlas under resten av barnets liv. Den långsiktiga prognosen och livskvaliteten för barn och ungdomar med bipolär sjukdom avgörs av den behandling och vägledning de får från och med att diagnosen ställs. Det är därför viktigt att söka hjälp hos yrkesverksamma som är experter på bipolär sjukdom med tidig debut. För föräldrar är det avgörande att lära sig om sjukdomen, de utmaningar den innebär samt om läkemedel och terapiformer. Graden av deras engagemang – förmågan att vara ett stöd och en aktiv medlem i behandlingsteamet – kan göra hela skillnaden när deras barn lär sig leva med denna allvarliga och komplexa sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online