Bipolär sjukdom är en livslång sjukdom som diagnostiseras hos cirka 1 procent av alla tonåringar. Sjukdomen är extremt funktionsnedsättande och påverkar alla delar av livet, men den missbedöms ofta. Att känna igen symtomen så tidigt som möjligt och därefter söka professionell hjälp för en korrekt diagnos är nyckeln till ett bättre utfall.
Bipolär sjukdom kallades förr manodepression, ett namn som beskriver de två huvudsymtomen: mani och depression. För att kunna diagnosticeras med bipolär sjukdom krävs återkommande humörsvängningar, med upprepade cykler mellan mani och depression. Svårighetsgraden och längden på de maniska och depressiva episoderna kan variera, men humörsvängningarna måste vara tydliga. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) är den medicinska manual som yrkesverksamma använder för att definiera symtom och ställa diagnos.
Enligt DSM innebär mani ett ihärdigt högt, expansivt, euforiskt eller irritabelt humör i minst en vecka, tillsammans med minst ett av följande symtom: överdriven självuppskattning, minskat sömnbehov, extrem pratsamhet, tankeflykt, distraktibilitet, ökad aktivitet eller agitation samt våghalsiga beteenden.
Manin påverkar känslor, tankemönster och biologiska funktioner. Tonåringar med mani beskriver sig ofta som mer aktiva, kreativa och intelligenta. De kan uppleva så många idéer som far genom huvudet att de inte hinner uttrycka vad de tänker. Energien är så hög att de kanske inte kan sitta stilla eller sova. De kan börja tro att de är oslagbara, vilket kan leda till riskfyllda beteenden, inklusive droganvändning. I sin svåraste form kan mani leda till vanföreställningar eller paranoia.
Enligt DSM ska minst fem av följande symtom förekomma under större delen av tiden i minst två veckor: nedstämdhet eller irritabilitet under större delen av dagen; sömnlöshet eller för mycket sömn; aptitlöshet eller ökad aptit; långsamma rörelser eller oro/rastlöshet; nedsatt koncentrationsförmåga; oförmåga att tänka klart; beslutsångest; energibrist; känsla av värdelöshet; samt självmordstankar.
Som motsats till manin kännetecknas den depressiva fasen av extremt låg energi. Tonåringen kan vara ovanligt ledsen och sluta delta i aktiviteter som tidigare var självklara. Tankeprocessen går så långsamt att det blir svårt att fatta beslut, och huvudet fylldes av negativa tankar – att hen inte räcker till, att hen är ful eller att hen inte klarar av sina uppgifter. Tonåringar med depression känner djup hopplöshet och kan komma fram till att de inte längre vill leva. Depression åtföljs ofta av verkliga fysiska besvär som magont eller huvudvärk.
De olika subtyperna av bipolär sjukdom visar vilken variation som kan förekomma i symtombilden:
Med tanke på de känslor och humörsvängningar som normalt hör tonårsåren till kan det vara svårt att avgöra när problemen blir symtom på en allvarlig sjukdom. Nyckeln är att bedöma hur mycket symtomen stör vardagen och fungerandet. Ta hänsyn till ålder, vad som är typiskt för just din tonåring och vad som utlöser humöret. Är beteendet rimligt med tanke på omständigheterna? Kan hen kontrollera sitt eget beteende när det blir extremt? Var uppmärksam på symtomens intensitet och varaktighet, för anteckningar och leta efter ett återkommande mönster av cykling mellan depression och mani.
Att känna till symtomen är första steget. Nästa steg är att vända sig till en professionell för att få en korrekt diagnos. Det är avgörande att söka hjälp, eftersom bipolär sjukdom ofta missbedöms. Den kan döljas bakom eller förväxlas med andra tillstånd, som schizofreni, svår depression, ADHD, trotssyndrom (ODD), Aspergers syndrom och ångestsyndrom. Ytterligare en anledning att söka diagnos är att ju tidigare behandlingen påbörjas, desto bättre är chanserna att förbättra funktionsförmågan och livskvaliteten. Din husläkare eller barnläkare kan vara en bra startpunkt, men tveka inte att kontakta en psykiatrisk specialist eller annan psykiatrisk expert om symtomen kvarstår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online