Bipolär sjukdom är en komplex psykisk ohälsa som tyvärr ofta diagnostiseras sent eller helt fel. Det är inte ovanligt att det tar flera år från de första symtomen innan den rätta diagnosen ställs. Här går vi igenom de nio vanligaste orsakerna till att en bipolär diagnos kan bli missvisande eller fördröjd.
Alla vårdgivare har inte tillräcklig kännedom om bipolär sjukdoms många ansikten. Eftersom sjukdomen kan yttra sig på olika sätt hos olika personer krävs god kunskap om både typiska och atypiska symtbilder – något som inte alltid finns inom primärvården.
Bipolär sjukdom delar många symtom med andra psykiatriska tillstånd, vilket gör det lätt att dra fel slutsatser. Bipolär depression kan exempelvis förväxlas med egentlig depression (depressiv episod), medan mani eller hypomani ibland misstolkas som ångest eller beroendeproblematik.
Vissa personer med bipolär sjukdom får lindrigare symtom som inte uppfyller de fullständiga diagnostiska kriterierna. Dessa så kallade subtröskelsymtom gör det svårare att känna igen sjukdomen och skilja den från andra psykiska hälsoproblem.
Symtom som irritabilitet, tankeflykt eller ökad energi kan lätt tillskrivas stress, ångest eller personlighetsdrag i stället för mani eller hypomani. En sådan feltolkning leder ofta till att den underliggande sjukdomen förbises.
Bipolär sjukdom kännetecknas av svängande stämningsepisoder. Den som söker vård befinner sig kanske inte i ett aktivt skede vid undersökningstillfället. Om tidigare episoder och sjukdomshistorien inte kartläggs noggrant kan diagnosen därför missas helt.
Stigmatiseringen kring psykisk ohälsa gör att många drar sig för att öppet berätta om sina symtom. Underrapportering försvårar möjligheten för vårdpersonalen att få en korrekt bild av situationen och ställer därmed till det i utredningen.
Bipolär sjukdom förekommer ofta tillsammans med andra tillstånd, som ångestsyndrom, depression eller substansbruk. Dessa samtidiga diagnoser kan maskera de bipolära symtomen och komplicera hela diagnostiska processen.
Vissa läkemedel, framför allt antidepressiva, kan utlösa mani- eller hypomaniepisoder hos personer som är sårbara för bipolär sjukdom. Den läkemedelsutlösta stämningshöjningen kan i sin tur leda till en feltolkning av sjukdomsbilden.
Den enskilde individen kan ha svårt att tolka sina egna känslor rätt eller skylla dem på yttre faktorer, som arbetsstress eller relationsproblem. Det gör det ännu svårare för vården att bedöma vad som faktiskt ligger bakom symtomen.
För att nå rätt diagnos behöver vårdpersonalen samla in en noggrann sjukdomshistoria, genomföra en grundlig utredning och väga flera olika diagnostiska möjligheter mot varandra. Vid osäkerhet kan en andra opinion eller remiss till en psykiatrisk specialist vara avgörande för att klargöra diagnosen och säkerställa att patienten får rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online